Det blev ett nytt Göteborgsvarv för mig, även fast det var jobbigt förra året och jag var helt slut när jag kom i mål. Här kommer alltså min Göteborgsvarvet race report 2017.
Jag hade förberett mig bättre i år jämfört med förra året. Jag började springa 1 gång/vecka redan i november och har successivt utökat längderna på mina löppass. Jag har också kompletterat min löpning med CrossFit, som jag kört 2 gånger/v i snitt. Men framför allt, så hade jag fler långpass i benen inför årets lopp, jämfört med förra året. Jag var med i startgrupp 17 i år med start 15:07. Daniel var med i startgrupp 4, så jag vinkade av honom 13:13 och hade sedan 2h för mig själv. Jag lämnade min väska och ställde mig sedan framför storbildsskärmen och tittade på både den manlige och den kvinnliga vinnaren. Imponerande hur fort de kan springa under 21km!
Första fem km gick väldigt bra och jag tyckte själv att jag sprang fort. Då jag druckit vatten ända fram till startskottet, så struntade jag också i de två första vätskestationerna och tog istället min första mugg efter Älvsborgsbron. Den första bron gick bra, den känns inte lika tung som bro nr 2 gör. Det fanns bra med plats, jag behövde inte trängas så mycket för att få plats. 5 km gick på 29:52 min så det är jag nöjd med.
Löpningen mellan 5-10 km gick också bra, även om jag tyckte att det tog lååång tid innan 10 km-skylten dök upp. Tiden stannade på 1:00:51 vilket jag också är väldigt nöjd med. Då hade jag druckit vid två vätskestationer och också tagit mig tid att gå under tiden jag drack för att säkerställa att jag fick i mig tillräckligt med vätska. Lagom med folk att springa med även om jag aldrig hittade någon som höll samma tempo som mig. Antingen fick jag springa om folk, eller så sprang de om mig.
Löpningen mellan 10-15 km gick också bra. Jag slet mig uppför Götaälvsbron och funderade aldrig på att gå. Det var faktiskt peppande att jag fick springa om rätt många som gick uppför istället. 15 km passerades på 1:34:37 så visst hade jag tappat ett par minuter i tempo, men jag var ändå nöjd. Det värsta kändes som att det var gjort, då jag ”bara” hade sex km kvar.
In med mera vätska innan rakan upp till Götaplatsen skulle springas längs med Avenyn. Det är svagt uppför hela vägen, så när jag rundade Poseidon så tog jag tacksamt emot vatten och även en svamp att skölja av ansikte och huvud med. Ner ett par kvarter och in längs Vasagatan. Här var jag tvungen att gå förra året, men nu kunde jag istället fortsätta springa. Jag sprang förbi 19 km-skylten och en bit till, tills jag kom fram till Linnéplatsen.
Där stod ett par ambulanser med blåljusen igång och jag såg direkt vem som var drabbad. En kille låg i gräset och ambulanspersonalen var tvungen att pumpa in luft för att hålla honom vid liv. Strax efter så tappade jag min motivation. Hur vet man ifall man kommer att tuppa av? Förvarnar kroppen eller stänger den bara av helt plötsligt? Jag gick ungefär 500 m och passade också på att äta upp min sista powerbar-bit innan jag började springa igen. Jag passerade 20 km och fortsatte springa hela vägen in i mål och jag satte nytt personligt rekord. 2:22:59 lyder mitt nya rekord och jag är nöjd!
Grattis till pers:et! :)
Tack Dryden! Nu är bara frågan ifall jag ska springa ännu ett år? Och sätta ännu ett nytt pers?
Ja, det ska du väl göra? Det är väl inte ens en fråga? ;)
Hmm, jag gillar ju inte ens att springa…
Haha, jag är dessvärre medveten om det. :P