Semmeltiden är definitivt igång och vi svenskar älskar verkligen semlor. Vi äter semlor i parti och minut under framför allt januari och februari. En siffra från 2022 är att vi i Sverige äter 40 miljoner semlor varje år, vilket motsvarar 4-5 semlor per person. Störst åtgång är såklart på själva fettisdagen, i år är den nu på tisdag den 13:e februari, då vi bara på den dagen äter ca 6 miljoner semlor.
Men vad är en hetvägg?
Det finns egentligen två sätt att äta en semla. Antingen tar man semlan i handen och äter den som en bulle, eller så lägger man semlan i en djuptallrik och häller på varm mjölk. Semmelbullen kommer då att suga åt sig av den varma mjölken och bli extra saftig att äta.
Men vart kommer detta påhitt ifrån?
Tittar man i historieböckerna så var det faktiskt hetväggen som var först och det var så man åt det så kallade fastlagsbrödet format som en strut. Namnet hetvägg kommer från tyskans ”heisse wecke” efter bullens speciella kilform, ungefär som locken i dagens semlor. Någonstans på 1500-talet så började man gröpa ur brödet och blanda innehållet med grädde. När sedan sötmandel kom till Nordeuropa, så valde man att mala den och fylla bullen med istället.
Från 1700-talet så har man ätit fastlagsbrödet i en tallrik med varm mjölk och ca 1850 kom mandelmassan för att sedan kombineras med grädde i slutet av 1800-talet. Inne på 1900-talet så valde vissa caféer att servera detta fastlagsbröd tillsammans med en kopp kaffe istället för i en tallrik med varm mjölk.
Första och även andra världskriget kom och gick över och när ransoneringen togs bort på 1950-talet så fick semlan ett rejält uppsving igen.
Fettisdagen sen då? Urprunget är att det är den sista av tre fastlagsdagar som inleder en längre fasteperiod med katolskt ursprung.
Min första hetvägg
Jag har ingen tradition att äta semlorna som en hetvägg, utan vi har alltid ätit semlan som den är direkt i handen. Jag valde att bara servera med neutral varm mjölk, men det går utmärkt att krydda med kanel, kardemumma eller lite vanilj. Och ja, det var gott! Semlan blev en annan semla – inte bara en soggig degbit. Det här måste jag testa att göra igen!