Nu har det varit tyst från mig några dagar, men det beror på en resa söderut. Närmare bestämt Göteborg och mitt tredje varv. Idag försöker jag sammanfatta min insats. Jag pratar alltså om min Göteborgsvarvet race report 2018 som kommer här:
Vi började med att åka söderut från Östersund torsdag 17/5 och vi lämnade stan 15.30. Det är några mil att köra, men det här var det tidigaste vi kunde komma loss. Vi var tre i bilen denna gång. Förutom jag själv och min sambo Daniel, så var också Daniels bror Robert med. Stopp i Mora för att köpa en sallad till middag, som vi också åt i bilen för att en person skulle kunna fortsätta köra. Onödigt med matstopp, då det kändes viktigare att komma fram till sängen. Ett stopp i Filipstad, så vi fick sträcka på benen och även spana in Nils Ferlin, som sitter avslappnad på parkbänken i centrala Filipstad. Väl framme i Trollhättan 00.30 så stupade vi i säng direkt.
Fredagen spenderades med nära och kära innan vi på em satte oss på tåget och åkte mot Göteborg för att hämta ut våra nr-lappar. Det är härligt att komma fram till Göteborg och känna sommarvibbarna, gå mot Expon och få hämta sin nr-lapp. Känna pulsen och förväntningar bland alla 1000-tals besökare, där de allra flesta ska springa loppet dagen efter.
Dagen D så åkte vi tåg till Göteborg och åt frukost på Scandic. En sak som vi började med 2017 och som känns bra i tid och att vi lyxar till det med hotellfrukost innan loppet. Det finns många som gör likadant och ett stort utbud i frukostmatsalen. Jag brukar tex inte äta pasta, bacon och vita bönor till frukost.
Promenad ut till Slottsskogen, där Daniel skulle starta 1 1/2h innan mig. Jag vilade i skuggan medan Daniel värmde upp och gick iväg med sin väska. Det var en väldigt varm dag, så jag var noga med att fylla på med vätska och att hålla mig i skuggan.
Ute längs varvet så tyckte jag att det gick bra. Jag kände mig superpigg ända fram till sju km, då jag hinner tänka att 1/3 är klar och allt kommer att gå bra. Strax därefter så kommer första sänkan och jag blir trött ändå. Mera vatten/sportdryck och också att springa igenom varje dusch.
Vidare på Hisingen och km efter km lades till handlingarna. På väg upp på Götaälvsbron, så hinner jag återigen tänka att jag hade läget under kontroll. Det är en grym uppförsbacke så pass sent på loppet, men jag tvekade aldrig på min form.
Avenyn sen, den var den del av mitt varv där det var smalast och mest folk. Ett konstant kryssande mellan människor som valde att gå, men som inte hade känslan av att gå på sidan så andra kunde komma förbi lite lättare.
Det är ändå roligt att springa Göteborgsvarvet, då det är otroligt mycket folk ute längs hela banan och hejar på löparna. Nytt för i år var att förnamnet var utskrivet på nr-lappen, vilket gjorde att främlingar kunde skrika ”Heja Maria!”. Peppande trots att jag inte kände dem som stod bredvid.
Bild från Robert, alias Travelphoto.se
Här har Daniels bror Robert lyckats fånga mig mitt i steget, då jag sprang längs Vasagatan. Här är det ungefär 3 km kvar, och jag är tröttare än vad jag ser ut på bilden. Lyxigt med en privat fotograf som sprang med mig längs hela Vasagatan och även en bit längs Övre Husargatan. Med fotoutrustningen på ryggen!
När jag passerat 20 km, så dyker Daniel upp istället och vrålar mot mig – ”Kom igen Maria, ska du sätta pers eller?”. Jag svarade lite svagt ”men jag är trött…”, men han skrek ett par gånger till. I all välmening såklart. Då jag frågade vad klockan var, så insåg jag att jag skulle sätta nytt pers bara jag fortsatte springa. Och det gjorde jag – ända in i mål!
Medalj blev det, och nytt personligt rekord blev det!
Från förra årets 2:22:59 till årets 2:18:26 – en förbättring med 4,5 min!
Supernöjd och superstolt över mitt lopp, men också jättetrött i kroppen. Årets Göteborgsvarv var nu över. Som vanligt är jag inte ett dugg sugen att springa igen nästa år, men å andra sidan är det 40-års jubileum av Göteborgsvarvet, så det kanske är nästa år jag verkligen ska springa? Hmm, tål att funderas på. Skulle ni bli sugna att springa nästa år, så hittar ni anmälan här.
Tycker ni att det är roligt att läsa en race-report? Min sambo Daniel har skrivit en egen, ni kan läsa om hans varv här.
Snyggt!
Imponerande av dig!
Tack tack! Det var väldigt peppande att både du och Daniel hejade på mig på slutet!
Ja, grattis och grymt bra jobbat! :D
Tack! Och tack för peppen under min sista km! :)
[…] Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu (läs hennes egen race report här) […]
Bra jobbat! Kul läsning :)
Tack och tack! ??♀️?
Du är grym Maria!!!
Tack snälla! ??