Tryffeljakt på Gotland

Inför att Saga och jag skulle åka till Gotland så hade vi en önskan (sen ville vi gärna se mer av Gotland, men något lockade mer än något annat). Att få följa med en hund och dess förare ut på tryffeljakt. Ut på de vackra gotländska ängarna och se hur hunden jobbar och att hundföraren springer dit för att gräva upp och kontrollera ifall hunden hittat rätt. Vad händer då hunden hittar rätt och vad händer då hunden hittar fel?

Vi bokade in oss hos Lotta & Tommy, en kontakt jag fått via min tidigare arbetskollega Gunnar som bor här på Frösön. Vi anlände med vår bil på utsatt tid och blev varmt inbjudna in i deras hem.

Lotta & Tommy hade förberett kaffe och kaka som vi tog med oss till deras lilla stuga ute på ängarna. Hunden Olle accepterade oss direkt och visste nog att han skulle få ägna sig åt en av två favoritsysselsättningar. Den ena favoriten är att jaga fåglar, den andra är att jaga tryffel. Olle är av rasen Lagotto Romagnolo och sex år gammal. Rätt ras och i toppen av sin tryffelgrävarkarriär.

Under kaffestunden fick vi också chansen att ställa de flesta av alla 1000 frågor vi hade och Lotta och Tommy berättade. Bland annat att tryffeln lever i symbios med vissa träd (bland annat björk och lind) och att tryffeln omvandlar det fosfor som finns i jorden för att trädet ska må lite bättre. Tryffeln växer på trädens rötter under jord och vi var ute efter den tryffel som heter Bourgogne (Tuber uncinatum).

Förutom att berätta om hur jakten på Gotland går till så berättade också Tommy om hur tryffeljakten går till i Italien där de letar världens finaste (och därmed dyraste) tryffel. Den vita tryffeln kallas Albatryffel (Tuber magnatum) då den huvudsakligen växer i regionen Alba, Piemonte. Den växer dock även i Albanien, Slovenien, Kroatien, Kosovo och Serbien.

Olle letar tryffel

När vi fikat och gått en liten bit till, så fick Olle sitt arbetshalsband på sig. Då visste han vad som gällde och när Lotta gav kommando så sprang han iväg. Nosade, sprang en bit, nosade lite till och började sedan att markeringsgräva. Då sprang Lotta dit och höll honom tillbaka.

Han fick sitta ner medan Lotta grävde upp eventuell tryffel och kontrollerade ifall det var rätt sort. Om det var rätt sort så fick Olle dofta en gång till och sen få godis. Om det var fel sort (ofta en slät tryffel) så fick Olle inget godis.

Nytt nosande och nytt grävande. Han sprang inte så fort så vi kunde oftast gå för att hinna ikapp. Vi hade också lyckats träffa av november månads finaste väder, så vi fick en skön skogspromenad under Olles tryffeljakt.

En enkel tryffelpasta

Efter ett par timmar utomhus så märktes det att Olle inte var lika taggad längre, så vi gav oss. Vi hade hittat ett gäng fina tryfflar och Saga och jag var nöjda. Vi hade fått se hur Olles tryffeljakt går till både när det går bra och när det går dåligt. Istället blev vi inbjudna på lunch. En ”enkel” tryffelpasta ville vi gärna smaka på plats.

Vi fick faktiskt både förrätt och varmrätt. Då det var första gången vi fick smaka färsk tryffel så fick Saga göra ett tryffelsmör som vi sedan åt på en rostad franska. Allt för att tryffeln skulle få spela huvudrollen. Så gott verkligen!

Sen fortsatte den enkla tryffellunchen. Tommy hade två rådjursinnerfiléer tinade och de stekte han på lite snabbt, tillsammans med trädgårdens färska rosmarin och timjan. Lotta snodde ihop en vitlökspasta som vi sedan toppade med riven parmesan och mycket färskriven tryffel. Så lyxigt att kunna överdriva ibland!

Såklart var denna enkla tryffelpastatallrik oerhört god. Helst när vi varit med ut i skogen och sett Olle sniffa upp tryfflarna.

Vårt besök hemma hos Lotta och Tommy var verkligen toppen och där vi fick alla våra önskningar uppfyllda. Så kul och ett minne för livet!