En skidweekend är till ända och vi är på väg hem igen. Ett besök till sköna Björkliden i slutet på april är magiskt! Som ni kanske vet så jobbade jag säsong i Björkliden, både vinter och sommar, förra årtusendet (dvs 1997) och sedan dess ligger Björkliden väl förankrat nära mitt hjärta. Jag blir fånigt glad i kroppen när vi sitter i bilen och närmar oss, därför att jag vet hur bra det kommer att bli.
Vi flög in den här gången och kom till Kiruna från ovan. En vacker kvällssol välkomnade oss och vi såg många mil bort över bergstopparna. Eventuellt såg vi Kebnekajse-massivet, men det är också svårt att säga helt säkert.
En hyrbil var bokad och när vi gick för att hämta ut den, så berättar hon att vi blivit uppgraderade utan kostnad. Från en Seat Tarraco till en Volvo XC60. Vi lastade (i det ändå oväntat lilla bagageutrymmet) och hoppade in glada i hågen. En riktigt skön bil som vi genast kände oss hemmastadda i.
Efter ett stopp för både middag och handling satte vi kursen västerut. Det är nio mil mellan Kiruna och Abisko, där vi valt att vi skulle bo. Vi gillar båda att köra och åka bil och har oftast varken musik eller podd igång, utan passar på att prata med varandra. Perfekt tid för att prata, då ingen av oss gör något annat än att sitta där. Vid 23 så körde vi in vid Abisko guesthouse, checkade in och gick och la oss.
Första dagen på plats och även solen ställde upp på oss. Sköna Björkliden bjöd på trevlig personal i sportshopen, i princip ensamma i backarna, god lunch i restaurangen och bra åkning med otroligt fin utsikt. Kan en begära något mera?
Tack för den här gången Björkliden, du fortsätter befinna dig nära mitt hjärta och vi kommer att ses igen!
Hoppas det är lika klart sikt denna veckan :) ser verkligen fram mot att premiäråka där.
Ja, hoppas att ni får bra väder och får skön åkning! :)
Hoppas jag med :)