En oplanerad lördag i VillaViste, i slutet av augusti. Inga planerade vandringar och därför ganska sparsmakat med bra fjällkläder med oss (även om vi såklart har sådana hemma på Frösön). En något rastlös Maria som verkligen inte vill sitta inomhus en hel ledig dag även om vi har miljarder blogginlägg att skriva efter vår Kanada-roadtrip. Men blogginläggen får komma sen tänker jag, idag vill jag hellre gå till Andersborgs våffelstuga från Hamrafjällets naturreservat.
Sagt och gjort, vi packade bilen med lite vatten och varsin energibar, sen tog Daniel sina löparskor och jag tog ett par hikingskor och bilen puttrade iväg västerut. Hamrafjällets naturreservat är en liten parkering precis intill vägen där vandringen kan börja. Det finns ingen skylt om Andersborgs våffelstuga, men vi visste att det fanns en led vi kunde följa, så vi tog de första trappstegen uppåt.
Vandringen skulle vara fyra km enkel väg och det kändes väldigt lagom. De flesta som känner oss skulle nog säga att vi försöker maxa varje dag, men ibland så tar vi det faktiskt lagom lugnt också. Inte så lugnt som den närmaste vägen – från Andersborgs fjällparkering så är det bara 1,6 km upp till våffelstugan – vi ville få lite mera utmaning utan att maxa.
Efter en kort vandring genom inhägnade hagar så kommer vi upp på fjället och får utsikt. Det är väldigt lättvandrat (bra utplacerade spångar, så en hyfsat torr vandring) och väldigt vackert. Hamrafjället reser sig upp på vår vänstra sida och vi spanar en stund på en jaktfågel som ryttlar i vinden. Vi har som sagt ingen brådska utan låter vandringen ta den tid den tar. En stund av återhämtning att tysta gå längs stigen. Att se ut över milsvida Härjedalsvyer och låta tankarna snurra i sin egen takt.
Andersborgs våffelstuga
Väl framme vid Andersborgs våffelstuga så hittar vi en bänk i solen. Vi beställer in en fiskklämma och en kolbullevåffla och sitter i solen och myser. Att komma fram, äta en god lunch samt sitta och bli solkysst utan stress är återhämtning. Det kanske låter motsägelsefullt, men det behöver inte hända någonting hela tiden.
Efter en stund i solen känner vi oss nöjda. Vi tar vårt pick och pack och börjar vandringen tillbaka till bilen. Samma spångar, samma stigar och stenar men den här gången i lite nerförsbacke och bilen som mål.
