Inför vår resa till Tokyo så hade vi tagit fram en delad kartvy i Google Maps, där vi alla kunde stjärnmärka platser vi ville besöka (ett tips till er nästa resa). Saga hade varit flitig och märkt ut olika matställen hon sett tips om, men också Kappabashi köksgata. De har alltså en lång gata i centrala Tokyo där de samlat köksbutik efter köksbutik. Skålar, keramik i alla dess former, kastruller, köksverktyg, ugnar, tvättmaskiner, knivaffärer och så vidare. Ett himmelrike för två köksintresserade turister helt enkelt.
Hitta hit: Kappabashi köksgata i Tokyo (klicka på namnet för länk)
Efter morgonens frukost (från 7Eleven*) så tog vi tunnelbanan mot Asakusa. Klev av vid rätt station och gick sedan den korta biten in till starten av köksgatan. Man kanske inte ska smita in i första bästa butik och handla, men det gjorde vi faktiskt. Saga hade en inköpslista med sig på saker hon ville köpa till sig själv men hade också fått en beställning på sesamkvarnar. Att kunna mala sina egna sesamfrön som topping på middagen ger så mycket mera smak. Det var inget jag visste innan och alltså inget jag visste att vi behövde – men visst hängde det med en sesamkvarn även hem till oss. Inte hunnit testa den ännu dock.
Vi köpte inte något i alla affärer såklart, men vi gick in i de flesta och kollade runt bland hyllorna. Jättemycket olika keramik, så jag tog lite bilder som inspiration inför höstens keramikkvällar. Så kul att gå runt tillsammans med Saga – det är så kul att vi har köket som gemensamt intresse! Även om hon är betydligt mera kunnig än vad jag är så gillar vi det båda två. Daniel fick hänga med på ett hörn och köpte faktiskt ett paket ätpinnar (han som inte velat äta med pinnar fram till typ förra året, så lite skräll att han köpte ätpinnar).
Lunchen Okonomiyaki
Ni som läst min blogg ett tag har säkert sett mina Okonomiyaki-rätter. Det är kålpannkaka som man äter tillsammans med en okonomiyakisås och även majonnäs. Jag trodde att det kanske var en koreansk rätt, då jag en gång hittat receptet via Jennie Walldén, men jag måste nog dubbelkolla om det kanske är en japansk rätt? Det är en middag som jag älskar och lagar återkommande, så det kändes extra kul att få äta den på plats i Tokyo.
Daniel hade hittat en Okonomiyaki-restaurang på en tvärgata från Kappabashi, så det passade alldeles utmärkt att slinka in och äta varsin god kålpannkaka. Jag valde en med extra ägg och även Udonnudlar, Saga valde en med bacon och Daniel valde en grön med mycket salladslök.
Mitt på bordet hade de en infällt stekplatta, så kocken kom fram till bordet med vår otillagade lunch i olika skålar. Han blandande ihop kålpannkakan i en skål och sen hällde han ut kålen på stekplattan framför oss. Sen gick han för att fixa för nästa kund – men han hade koll på vår mat också såklart och kom förbi för att vända på pannkakorna innan de hade råkat bränna vid. Under tiden så kunde vi sitta och dricka öl eller vin, och titta på när vår lunch blev tillagad framför våra ögon.
Och med facit i hand, så var det en av våra godaste måltider på hela veckan. Såå så gott!
