Av någon anledning så hörde jag talas om Tacons Historia i vintras och blev nyfiken. När jag hittade avsnitten på Netflix så visade det sig att första avsnittet var filmat i Chicago – dit vi redan hade bokat vår påskresa. Jag tittade med ännu större nyfikenhet och tänkte att ”det här vill jag uppleva på plats”. Dagarna innan vi skulle åka, tittade vi på samma avsnitt igen och märkte ut ett par restauranger på vår Chicago-karta – för att lättare kunna äta äkta mexikansk mat i Chicago.
När vi satt i solen på vår Baseball-premiär på Rate Field, så funderade vi på om det var rätt läge att testa. Vi kollade upp restaurangernas hemsidor och det visade sig att de öppnar kl 06-07 på morgonen och stänger kl 17-18 (eller när dagens köttomgång har tagit slut). Vi skulle inte hinna dit i lugn och ro, så vi valde att spara besöket till lördagen.
Las Carnitas Uruapan
Lördagens enda planer var att springa loppet Chi Town 10K, så vi tänkte att vi planerar in en lunch i Pilsen istället. Vi åkte tåget The Loop (eller helt enkelt tåget ”L”) och deras rosa linje. Hoppade av vid stoppet 18th. Här hittade vi restaurangen Las Carnitas Uruapan tvärs över vägen och gick dit. Vi klev in genom dörren och försökte förstå hur vi skulle bära oss åt. Vi frågade tjejen som stod i kassan, men hon kunde inte ett ord engelska – utan ropade på någon annan i lokalen.
Ramon dök upp och började prata perfekt engelska med oss. Vi berättade att vi sett Netflix-serien och blivit nyfikna. Ramon tog oss under sina mexikanska armar och började berätta. Hans föräldrar hade flyttat från Mexico till Chicago på grund av arbetsbrist i Mexico och mycket arbete i Chicago. 1975 öppnade de sin restaurang Las Carnitas Uruapan och Ramon var numera VD för flera restauranger. Denna restaurang på 18th Street är originalet.
Menyn på Uruapan är ganska liten (men det betyder också att de är riktigt bra på den mat de lagar). Det finns Carnitas där man kunde välja vilken köttdetalj den skulle innehålla, alternativt Mixed, och så rullas köttet in i tortillas (eller om du vill köpa köttet på lösvikt). Det finns även Tacos Dorados, Chicharrones och Frijoles Refritos. På 18:th street finns inga bord men det finns på de andra restaurangerna.
Vi fick prova våra carnitas ståendes mitt i lokalen med Ramon vid vår sida. Han berättade hur vi skulle äta maten men när Daniel uttryckte att det kändes annorlunda med publik så gick han och hämtade en egen carnitas-lunch. Nu visade han på sin egen mat istället och vi alla skrattade gott tillsammans.
När vi ätit upp vår mat så fick vi också göra ett besök in i köket där Ramon berättade mera hur allt funkar. Personalen börjar kl 03 och kokar kött i tre timmar. De är klara lagom till öppningen kl 07 och då står det redan folk i kö ute på gatan. De vill helst köpa köttet när det är nyss tillagat.
De mexikanska armarna stannade inte där, utan Ramon tog med oss ut och efter ett par bilder så fortsatte vi fram til korsningen. Här pekade han ut vart vi skulle gå för att hitta till det mexikanska museet, till en riktigt bra pizzeria och åt andra hållet ett riktigt bra bageri. När vi lite försynt nämnde restaurangen Rubi (de borde vara en konkurrent?) så gjorde han bara tummen upp. ”Rubis är jättebra! 1000%”.
Nu var det dags att säga hejdå till Ramon men det är ett besök som stannar i våra hjärtan. Att få bli så bra bemött har aldrig hänt förut, så det är klart att besöket sticker ut åt det positiva hållet. A sunny side of Chicago!
Rubi’s on 18th
Vi gick vidare längs W 18th street och tittade in på bageriet Panaderia, som Ramon tipsat oss om. Och visst kom vi ut med varsin bulle/bakverk att mumsa på längs vägen.
Området Pilsen kommer egentligen ifrån att många tjecker m.fl. immigrerade i slutet av 1800-talet och landade här. Namnet var först det tjeckiska ordet Plzeň, en tjeckisk stad ca 78 km väst om Prag, men namnet har ändrats till det enklare namnet Pilsen. Ett område i stadsdelen Lower West Side där man kommer Chicago in på livet. Det finns bara låga hus och här lever vanliga människor. Ryktet säger att Chicago är den stad där det bor flest polacker, utanför Polen såklart.
Men tillbaka till Rubi’s, som också är känd från Netflix-serien. Här kom vi in i en riktig restaurang där det fanns sittplatser och vi kunde beställa mat. Ingen Ramon som tog oss under sina mexikanska armar, utan på den här restaurangen fick vi klara oss själva.
Daniel beställde en Taco Mole Rojo con Puerco och jag beställde en Quesadilla Tinga de Pollo och vi hittade ett bord där vi kunde titta in i köket. Ganska snart kom vår mat till vårt bord och vi kunde hugga in.
Vi hade tagit två flaskor med salsa till vårt bord, men vi hade också fått en varning om att salsorna var chiliheta, så vi tog bara små klickar på våra assietter som vi smakade av. Jag tog mina små klickar, bredde ut dem på min quesadilla och det räckte! Det brände i munnen och snoret började rinna – så det var absolut fullt tillräckligt för mina smaklökar. Men det var gott på ett charmigt litet ställe i Chicago med många mexikaner runt omkring oss.
Lärdomen från besöket i Pilsen
Att vi ska våga oss ut utanför innersta stadskärnan och besöka andra delar av städerna vi åker till. Det är inte i centrum vi kommer att hitta de unika små pärlorna till bra pris, utan det är här ute. Bland vanligt folk och i vanliga kvarter.
Och förutom den mera äkta upplevelsen, så vill jag kommentera priserna. För min carnitas betalade jag 4,5 dollar. För min quesadillas (och sittplats inne på en restaurang) betalade jag 7 dollar. Men för den pizza (inte unik på något sätt) som vi åt i downtown så fick vi betala knappt 30 dollar.
