I lördags så blev det Göteborgsvarvet – check! för mig. På personbästa dessutom (eftersom det var mitt första varv) vilket känns otroligt gött!
Första milen sprang jag utan problem och det gick på ganska beräknade 62min. Sen att passera 11km var skönt, för då visste jag att det var närmare mål än vad jag sprungit. Det var efter det som motgångarna kom krypandes…
Jag sprang uppför Götaälvbron, men i ganska makligt tempo. När jag kom ner hade jag avverkat 15km och det kändes ändå rimligt med de 6km som var kvar. Uppför Avenyns sega motlut och runda Götaplatsen innan jag vände ner några kvarter. Väl inne på Vasagatan så var jag såå trött så jag tackade mig själv för den energibar jag sprungit omkring med. Åt den och unnade mig att gå några meter. Passerade 18 km och tänkte att det bara var ynka 3km kvar. Passerade 19 och när jag skulle upp på en gångbro, så rasar en kille ihop 20m framför mig. Det hann fram personal för att ta hand om honom, men vad läskigt det är att springa om en okontaktbar person som ligger med ögonen öppna…
Tog min sista vätskepaus vid 20km och hade bara 1km kvar. Så skönt att snart vara klar. Men den bästa känslan var nog ändå att få svänga in på upploppet, och se målgången! Obeskrivligt skönt att få springa över mållinjen och tidtagarmattorna. Jag var i mål!
Härligt jobbat och grattis till pers:et! :D
Haha tack! ?
[…] i bästa fall 1:55-tid om jag fick solen i ryggen och medvind. Och även hjälpa till för att Marias första varv i Göteborg skulle bli […]