På fredag 4/10 är det kanelbullens dag och det kan vara bra att förbereda och stoppa ett gäng bullar i frysen. En typ av bulle som jag aldrig provat baka men som låter såå goda, är Rimbobullar. Det räknas inte in som en kanelbulle, men jag tänker att det är bullens dag istället. Huvudsaken att de är goda, eller hur?
Det vimlar av recept på nätet men jag har tagit det här receptet inne hos Matplatsen. Ett lite mindre sats, men alldeles lagom med 25 bullar.
ca 20-25 bullar
25 g jäst
2 dl kall mjölk
200 g rumsvarmt smör eller margarin
2 msk socker
2 tsk vaniljsocker
ca 6 dl vetemjöl
Fyllning:
75 g smör eller margarin
2 msk socker
2 tsk vaniljsocker
Pensling:
uppvispat ägg
Garnering:
1 dl florsocker
1 msk vatten
Smula ner jästen i en degbunke. Tillsätt mjölken och rör om så att jästen löser sig. Klicka ner matfettet i mindre bitar tillsammans med socker, vaniljsocker och mjöl. Arbeta samman det till en smidig deg. Kavla ut degen till en stor kaka, ca 40×40 cm, på lätt mjölat bakbord. Skär ut fyrkanter, ca 8×8 cm.
Rör samman alla ingredienserna till fyllningen. Lägg en klick fyllning mitt på varje fyrkant. Vik upp de fyra hörnen över fyllningen och tryck samman dem. Lägg bullarna i formar och ställ dem på bakplåtar. Låt bullarna jäsa i rumstemperatur under duk ca 2 timmar.
Pensla med uppvispat ägg och grädda bullarna mitt i ugnen ca 6-8 minuter, 250 C. Låt bullarna kallna utan bakduk. Rör ut florsocker med vatten och glasera de kalla bullarna med glasyren.
Så varför heter de Rimbobullar?
Jag letade på Wikipedia och fick hela den roliga historien:
Rimbobullarna – som egentligen skulle fått namnet Ingridbullar – kom till när en dam vid namn Ingrid Bohman i Rimbo år 1956[ skulle få sitt kök ombyggt av Ica-kuriren. Tidningen ville göra ett reportage om hur man gör om ett bondkök så att det blir hypermodernt, och av en slump valdes Bohmans kök ut. Hon ville bjuda på färska bullar när tidningsfolket kom på morgonen.
Förutom sin familj hade Ingrid Bohman ladugård med kor som skulle mjölkas. Och eftersom bullar tar lång tid att göra med två olika jäsningsperioder löste Ingrid det med ett recept där bullarna skulle bakas på kall degvätska.
Degen behövde därför inte jäsas före utbakningen. Istället räckte det att göra degen, baka ut bullarna med fyllning och allt, lägga dem på en plåt och låta dem jäsa under de två timmar hon var ute hos korna i ladugården.
Ica-kuriren hade en enorm genomslagskraft. Rimbobullen, som kan beskrivas som ett förenklat wienerbröd, fick därför stor spridning. Bullen som Ica-kuriren ville kalla Ingridbulle fick på grund av hennes nekande i stället namnet Rimbobulle.