Corona sucks (och då är jag inte ens drabbad ännu)

Corona hit och Corona dit, någon fler än jag som är less på de enda nyheter som rullar runt just nu? Jag tycker att Corona sucks och att den kan gå och lägga sig nu (och aldrig vakna upp igen).

Det här blev ett kräks-inlägg som ni lika gärna kan hoppa över att läsa. Eller så känner ni lika som mig? Kommentera gärna längst ner.

Det som frestar på mig är framför allt ovissheten. Inget vet något om något, mer än att vi måste hålla oss ifrån varandra och att tvätta händerna. Inget om hur länge det kan hålla på eller hur många som kommer att bli drabbade (såklart, jag förstår ju det men ändå).

• Jämtlands härligaste tid är här, men jag har helt tappat sugen att åka skidor. Åre (och alla andra skidorter) är en sådan het potatis, så jag stannar hellre hemma och blir inomhus alldeles för mycket.

• Cheferna börjar efterfråga semesterschemat, men ingen vet vad en ska göra i sommar. För ingen vet ifall Corona fortfarande har oss i ett järngrepp när det blir sommarsemester. Vi har ingen stuga eller liknande utan brukar semestra i Sverige, men jag har ingen lust att boka något när det ser ut som det gör (fastän det är väl det vi borde göra?)

• Det känns totalt omotiverande att träna på som vanligt, för alla lopp är inställda och det går inte att ha ett datum eller en distans som ett mål. Och att ha ett mål är väldigt viktigt för mig, annars har jag alldeles för lätt för att bli lat.

• Vi ska stödja de företag som har det svårt, men fastän jag skulle vilja stödja många så har jag inte råd att stödja alla som är behjärtansvärda för mig. Jag har ju mat och bakning som ett stort intresse, och äter betydligt mera ute nu, just för att stödja. Men vill även underhålla min egen blogg mitt i allt. Så det känns som att en får dåligt samvete hur en än gör.

• Det är stilla (och tråkigt) på arbetsplatsen då halva styrkan jobbar hemifrån (tack och lov att vi ändå kan göra det). Våra kunder är också påverkade och i alla samtal diskuteras Corona och dess tråkiga effekter.

Slutet på mars brukar vara full av planering inför sommaren och tillhörande semester. Samtidigt som jag brukar ligga i hårdträning inför något planerat lopp. Några helgdagar brukar jag också åka skidor, då det är Jämtlands härligaste tid. Men allt står bara stilla och jag ogillar det skarpt! Jag har svårt med motivationen och är inte mitt bästa jag just nu.

Det är en ny situation för mig, och alltid lär en sig väl något om sig själv. Jag får återigen bekräftat att jag ogillar att sitta stilla och bara vänta. Det kryper i kroppen och jag hittar småsaker som jag irriterar mig på – bara för att jag har tid att irritera mig. Jag vet inte heller hur jag ska lyckas vända skutan, för det mesta i samhället står bara stilla och avvaktar.

Ursäkta för ett tråkigt inlägg, men jag hoppas att ett kräks-inlägg räcker och att jag kan fokusera vidare på roliga saker framöver. Puss på er och hoppas att ni (och alla anhöriga) får vara friska!