Vi har varit ute och flugit igen, denna gång till Kiruna för vidare transport till Abisko och dess närområden. Flygresan är tyvärr inte bara en flygresa, utan vi var tvungna att flyga från Östersund ner till Stockholm, för att vänta några timmar och sedan flyga från Stockholm till Kiruna. Nåväl, väntetiden gjorde inte så ont, då guldloungen på Arlanda har öppnat igen.
Det är otroligt lyxigt att kunna kliva av första planet, söka upp loungen och checka in där. Det är lugnt, hyfsat lite folk, olika typer av sittplatser och det finns mat och dryck. Helst när serveringen ombord fortfarande inte kommit igång ännu, så vi fick inte ens en kopp kaffe på första fakirflyget från Östersund.
Ett skönt häng, det är nog den bästa sammanfattningen på loungerna på Arlanda. Ingen underhållning på något sätt, utan alla får göra vad de vill. Väldigt många tar fram sin jobbdator och de andra sitter och skrollar på sin mobiltelefon. Lugnt och tyst – vilket jag tycker är otroligt skönt jämfört med den stimmiga miljön som är annars på en flygplats.
Vi hade jobb att göra, så när vi checkat in så hittade vi oss ett bord där vi kunde lägga upp våra datorer. Jobba på sin semester innebär för oss båda att vi jobbar med respektive blogg. Jag med mariasmat.nu och Daniel med sin blogg. Men först frukost och kaffe:
En herre på andra sidan bordet valde att starta ett distansmöte då vi satt oss tillrätta, men vi tog bara på oss våra brusreducerande AirPods och fortsatte jobba. Tråkigt för vissa men det är ett självvalt jobb för oss båda två. Och ärligt talat så producerar jag hellre något, än tillbringar timme ut och timme in i mobiltelefonen. Och det är lätt att hålla koll på tiden, då det sitter fler avgångstavlor i lokalen.
Efter ca tre timmar så var det dags att börja tänka på refrängen och packa ihop. Men innan vi gick hann vi äta lite lunch, vilket passade utmärkt i vårt schema. Det blev en god pumpasoppa med västerbottensost.
Mätta, avslappnade och ikappjobbade så lämnade vi guldloungen på Arlanda för denna gång, men vi ses snart igen.
