Så kom då äntligen dagen då vi skulle börja gå vår vandring mot Kilimanjaro. En skön morgon och vi alla var så taggade på att komma igång. På startdagen mot Kilimanjaro så blev vi hämtade på hotellet, våra duffelbags lastades på taket och vi körde från Arusha mot Lemosho Gate – vår ingång till Kilimanjaro National Park. Gaten låg på 2100 möh så vi hade många höjdmeter kvar. Kilimanjaro’s topp ligger på 5895 möh.
På plats vid gaten så fick vi en enkel lunchlåda i väntan på att vi alla skulle få tillstånd att gå in i nationalparken. Våra bärares väskor skulle kontrollvägas och ifall de översteg maxvikten, så var de tvungna att packa om och väga igen. Bärarna fick bära max 20 kg var och parkvakterna var jättenoga med det. Utöver dessa 20 kg så skulle de sedan bära sina egna kläder och sovsäck men det gick ändå utanför kontrollvikten på 20 kg.
Nu börjar vi gå
När allt var klart så tog vår guide Thomas täten. I låååångsamt tempo. Vi var flera som reagerade på tempot och egentligen hade velat springa första sträckan bara för att vi var så peppade. Men – de här grabbarna har gjort det här förut och det var bara att snällt ställa in sig i ledet. Första dagen hade vi en enkel vandring i ca tre timmar, men då vi inte började gå förrän 14:40 så blev det perfekt. I och med mörkrets inbrott vid 18, så var vi tvungna att hinna fram innan för att hitta till våra tält.
Längs första dagens vandring så gick vi genom klimatzon ett. Under hela vandringen skulle vi passera fyra klimatzoner och den första var att gå genom djungeln. Det var lummigt och väldigt vackert. Träden med lianer kantades med träd där aporna satt och mumsade. Vi kom ganska nära både Blue monkey och Black and White Colobus Monkey och många fick fina bilder. Blue monkey har fått sin namn då den har en blå tunga och Black and White Colobus Monkey med sin häftiga svans har ingen tumme.
Nu när vi börjat vår vandring så hade vi också fått order om att dricka mycket vatten. Allt för att hålla kroppen i så bra trim som möjligt och på så sätt göra acklimatiseringen så enkel som möjligt. Samma anledning till vårt långsamma tempo – ju mindre ansträngda vi blev – desto lättare med återhämtning och snabbare acklimatisering. Så vi stannade inte bara för att titta på apor, vi tog pauser för att hinna kissa också.
Förutom att vandra i den härliga djungeln så hann vi också börja lära känna våra gruppmedlemmar. Ibland pratade jag med den ena men efter nästa kisspaus så hamnade jag bredvid nästa. Roligt att lära känna nya människor från olika delar av Sverige.
Framme vid vår första camp
Efter ganska exakt tre timmar så var vi framme vid vår första camp på 2650 möh och det bara vimlade av tält. Det är många som går förbi den här campen, så flera organisationer fick enas om samma plats. Swett’s alla tält låg i ena hörnet, så det var ändå enkelt att hitta.
Vi blev tilldelade tält nummer sju och våra väskor fick också en lapp med samma nummer. Allt för att bärarna skulle hålla reda på vem som var vems. Vi kröp in i tältet och kände oss lite vilsna. Vad ska vi göra nu? Vad händer sen? Frågor som dök upp i huvudet bara för att det var första kvällen. Redan dag två så kändes alla nya rutiner så självklara och inget vi behövde fundera över.
Vi blåste upp våra liggunderlag, bytte lite kläder och när det var dags för samling i middagstältet så var vi ganska snabbt på plats. I samband med middagen så föll också mörkret, så tipset att ha med pannlampan till middagen var ett riktigt bra tips för att kunna hitta tillbaka efter middagen sen.
Tillbaka i tältet så kröp vi ner i våra sovsäckar och då jag kände mig rätt trött, så somnade jag ganska omgående. En liten stund senare blev vi väckta av att vår svenska guide Jens knackade på. Han skulle göra dagens hälsokontroll.
Hälsokontrollen gjordes varje kväll och bestod i att mäta syrehalten i blodet samt kolla hur mycket jag druckit under dagen samt att jag fått gå på toa som jag borde. Jens kollade även in oss rent allmänt och gjorde noteringar kring vad han såg. En trygghet i att ha rutinerade ögon som höll lite koll! När Jens var klar så fick jag somna om.