Besöka Vesuvius topp – inte helt lätt

När Daniel och jag var i Neapel i augusti så hyrde vi en bil i några dagar. Det är nice att kunna ta sig ut utanför stan! Ett av Neapels dragplåster är också att kunna besöka Vesuvius topp, så antingen en egen bil eller hoppa på någon bussresa från Neapel. Vi valde en egen bil. Något vi trodde skulle vara ganska enkelt ändå. Jag menar – vi besteg Kilimanjaro i oktober, så vi kan gå uppför berg. Men på Vesuvius stötte vi på lite andra problem.

Vi hyrde vår Tesla på flygplatsen och tog sikte söderut. Vi ställde in GPS:en att undvika vägtullar och valde istället att köra bitvis ganska dåliga småvägar mot Vesuvius. I Italien så tar de nämligen betalt ifall man vill köra på motorvägarna men det är gratis att köra småvägar. Motorvägarna är å andra sidan i toppskick så här får man välja. Fördelen med att köra småvägarna är att man kommer ut på landsbygden, in i byarna och får se lite mera av landet man besöker. Det tycker vi är härligt och väljer därför småvägarna trots att de emellanåt är rätt kassa.

Parkering och upp till ingången

Uppför berget med bilen. Snirkliga smala vägar där vi med jämna mellanrum mötte en stor buss. För att rymmas i kurvorna så tutade alltid bussarna strax innan kurvan, så då fick man som personbil bromsa in och vänta på sin tur. Störst går först.

Vi kom fram till parkeringen, som bara ligger längs vägen – hoppas att du hittar en lucka relativt nära. Här fanns också ett stopp där man kunde välja om man ville åka shuttle upp till, och ner från, ingången för 3 Euro per person. Då vi också fick veta att det kanske inte fanns biljetter (de släpper sista-minuten-biljetter varje halvtimme, men i brist på täckning så gick det inte att boka) så valde att gå istället och fick en varm promenad uppför. Shuttlebussarna passerade oss med täta intervall men vi var några få som stretade på egen hand uppför backen.

Utanför ingången fanns det wifi och vi lyckades faktiskt lösa två biljetter med ingång en halvtimme senare. Vi hade tillräckligt med kontanter för att köpa en kopp kaffe medan vi väntade.

Den blå linjen är parkering längs vägen, den gröna är promenad (eller shuttle) upp till ingången och den röda är promenaden upp mot kratern

Besöka Vesuvius topp

När det var vår tur så gick vi in och fortsatte uppåt. En smal grusväg som snirklar sig uppför berget men här finns det inga alternativ. Här måste alla gå för egen maskin. Vi passerade både en, två och tre fikastopp längs vägen, där man kunde köpa både läsk, glass, öl eller enklare snacks. Men i brist på kontanter så fortsatte vi med det vatten vi hade med oss.

Uppe vid kraterkanten så kan du titta ner i Vesuvius krater och man hinner ju fundera på vad som händer där under ytan. När kommer nästa utbrott? Även om det bara är en krater fylld med stenar och grus, så är det fascinerande att titta ner.

Här uppe på toppen har man också en fantastisk utsikt över det italienska landskapet. Man ser Neapel förstås, men man ser också landsbygden med alla småbyar och vi var också många som försökte utröna var Pompeji ligger. Vi lyckades inte fästa ögonen på Pompeji men visste att det ligger precis vid bergets fot.

Efter en stund vid toppen så kände vi oss nöjda och började gå neråt igen. Det var väldigt varmt hela dagen, så vi drack upp det vatten vi hade med längs vägen. När vi kom ner till utgången så hade vi kontanter kvar så det räckte till en glass. Det kan ha varit sommarens godaste glass!

Mot bilen och mot parkeringskaos igen. Vi hamnade bakom en husbil som skulle försöka komma förbi en annan husbil på väg in, men efter en hel del trixande så bestämde sig bilen på väg in att backa istället. Vi var oberörda av det kaoset men med facit i hand så är det bra att ha tid. Ingen tid att passa den dag ni försöker besöka Vesuvius topp, för det är stökigt.

Well, mot hotellet för vår del! Vi hade bokat ett hotell på nästa berg men som också gjorde att vi fick en magisk kvällsutsikt mot Vesuvius.