På Irland så finns det en inofficiell nationalsång som kanske inte är så känd utanför landet. Sången handlar om kvinnan Molly Malone i Dublin, en ung fiskförsäljerska som går omkring på gatorna och säljer fisk som sitt levebröd. Enligt sången så dog hon i ung ålder av feber.
När vi var i Dublin i slutet av september förra året, så råkade jag se Mollys namn på en karta och vi gick till korsningen St Andrew’s/Suffolk Street/Church Ln för att se henne. Hennes bronsstaty står utanför St Andrew’s church (en kort promenad från Trinity Collage och Grafton Street) där vi även hittade en stadsskylt som vi fotograferade oss framför.
Sången Molly Mallone
Sången heter alltså Molly Malone men även Cockles and Mussels och den mest kända versionen verkar har sjungits in av The Dubliners. Enligt vad jag hört så sjungs den ofta och gärna på olika pubar i Dublin, så var beredda på allsång. Sången sjungs även på rugby-matcher av Rugbysuporters i Dublin GAA, Leinster Rugby teams och Ireland national rugby union team.
Den skrevs 1880 av James Yorkston, men det finns en annan version som skrevs ett år tidigare i Camebridge, Massachusetts. Det finns dock inga bevis på att sången handlar om en särskild kvinna som levt och verkat i Dublin eller någon annan plats. Istället är den säkert inspirerad av andra populära sånger, som Percy Montross ”Oh My Darling, Clementine”, som skrevs ungefär 1880.
Statyn Molly Malone
Statyn Molly Malone i Dublin är ett känt turistmål som sedan 2012 har ett rykte. Att känna på Mollys bröst sägs ge tur – och det har slagit igenom så stort att bronsstatyns skyddande beläggning har slitits bort från brösten.
Det här är inget som Dublins kommunfullmäktige uppskattar. Så i april 2025 anställdes ”staty-vakter” som ska hindra folk som vill klämma på hennes bröst. Även lokalborna i Dublin reagerar på otyget att klämma en kvinna på hennes bröst och menar att det bara är turister som gör så.
