Vi är i Funäsdalen några dagar och då vill vi ju ut i fjällen. Varje dag (som det inte regnar och blåser förstås – vilket det gjort idag) är det skönt att komma ut och röra på sig. Se nya vidder och känna vinden i håret. Denna gång valde vi att ta en vandring till Bolagen. Det är en sjö som ligger väster om Tänndalen och vi fick komma upp på kalfjället.
Och apropå att känna vinden i håret, så gjorde jag verkligen det. Fastän jag hade mössa.
Den här gången var vi lite lata (får man säga det inför en vandring?) och valde att parkera på fjällparkeringen vid Svansjökläppen. Det är en avgiftsbelagd grusväg (60kr) som går upp på fjället och man tjänar ca 2,7 km (och ett gäng höjdmeter) om man utgår från den istället för att stå gratis utanför Tänndalen SkiLodge. Härifrån tog vi sikte västerut och följde stigen. Det är ingen av Funäsfjällens guldturer och jag tyckte inte att den var helt självklar att hitta till. Ett tips är att köra Minkarta inne hos Lantmäteriet – finns som app till telefonen – där finns vandringsleder utmärkta. Det var ganska blött så vattentäta vandringsskor är att rekommendera.
Knappt halvvägs så kommer man till en stuga, där halva stugan är öppen. Den var dock ganska skabbig med ölburkar och en del spritflaskor – men om det krisar så är det viktigast att komma in inomhus. Det finns en liten kamin, så jag gissar att man kan elda för att få upp värmen. Om man har tändstickor och någon ved med sig vill säga.
Sjön Bolagen
Vi fortsatte förbi stugan och tog sikte på stugan vid Bolagen. Osäker om det är en privat stuga, men den var iaf låst överallt. Vi hittade dock en läsida, där vi kunde ta fram våra sittunderlägg och vårt medhavda fika. Spana ut över sjön – eller iaf det vi såg av sjön. Det var som sagt inte världens bästa väder. Vi hade kaffe och mackor, sen hade vi också svängt förbi Nya Jonssons bageri på vägen ut och köpt med oss deras Jonssonsbulle. Och dagen till ära så var det faktiskt Jonssonsbullens dag.
Även om vi satt i lä så blev vi ganska snabbt kalla, så vi packade ihop och började gå hemåt. Förbi ett gäng små små fjällsjöar, tillbaka till den lite skabbiga stugan och sen vidare mot bilen. Daniel fick lite tempo då han insåg att han kanske skulle hinna skicka in stryktipset ifall vi skyndade oss till bilen.
Väl i bilen så kunde vi ta av ett par lager kläder och sätta igång sätesvärmen i stolarna. Skönt att komma inomhus där det är vindstilla – även om vi älskar att vara just utomhus. 8 km vandring i benen och en ny led upptäckt, så var vi nöjda med vår insats. Nu ville vi hem till Villa Viste och en skön lördagskväll i soffan framför kaminen.
