Ända sedan vi bestämde oss för en lägenhet i Funäsdalen så har jag sett bilder på magiska Solskensturen och verkligen känt att jag vill åka den. Det är en tur som går från Bruksvallarna/Ramundberget och över fjället till Tänndalen/Fjällnäs. Vid bra väder så har man sol i ansiktet hela dagen. I lördags var det dags och glada i hågen parkerade vi bilen i Bruksvallarna och spände på oss skidorna. Problemet var bara att just den här dagen så var det visst Motvindsturen vi skulle åka.
Vid VillaViste var det lugnt väder när vi packade in skidorna i bilen. Solen sken och vi packade med oss kaffe och mackor. Vi tänkte såklart också stanna till på åtminstone en av de tre våffelstugorna längs vår väg.
Vid parkeringen i Bruksvallarna så kände vi att vinden friskade i en aning men inte så farligt ändå. Från Bruksvallarna upp till den första våffelstugan Kariknallen så går det en vessla som man behöver förboka. Det hade vi inte gjort men hörde oss ändå för ifall det möjligtvis fanns fyra platser i den vessla som skulle gå 11.30. Tyvärr var den redan full, så vi fick spänna på oss skidorna och börja åka uppför de dryga fem kilometer som det är upp på berget och våffelstugan Kariknallen.
Här uppe på fjället så blåste det rejält! Så pass att vi fick välja vilken sida på stugan vi skulle ställa av oss skidorna, så de inte skulle ramla och blåsa nerför stupet som bara är tio-talet meter bort från stugan. Vi gick in och eftersom klockan var närmare ett på dagen, så valde vi att äta en lite mera rejäl lunch. Våfflorna med sylt och grädde är inte lika mycket till mättande mat och de skulle vi också kunna äta senare.
Efter en laddning god mat i magarna så spände vi fast skidorna igen och begav oss ut på Motvindsturen (även kallad Solskensturen). Sol från klarblå himmel men vinden valde att komma från fel håll och jag tittade trånande efter de skidåkare som kom från andra hållet och hade vinden i ryggen.
Nåväl, vi var uppe på fjället och hade 14 km framför oss. Höjdkurvan lutar dessutom neråt mot Tänndalen så hur jobbigt kan det bli? Sköna nerförsbackar ganska direkt efter Kariknallen gav mersmak och vi tuffade på. Kilometer efter kilometer med korta stopp då och då.
Helt plötsligt så dök Andersborg våffelstuga upp bakom ett krön och jag blev så glad. Vi hade haft nerför en sträcka, vilket också innebar att vi hade kommit undan den värsta motvinden. Nu blev det äntligen lite paus och vila innan de sista sex kilometrarna till bilen. Vi tog av skidorna och hittade färdiga snösoffor i solen. Här fikade vi upp våra medhavda mackor samt sista kaffet. Daniel och Lars rastade även sina drönare som åkt med i ryggsäcken hela dagen.
Sen var det dags för sista rycket ner mot bilen. Jag hade dock lite svårt med motivationen, då det nästan alltid var någon liten uppförsbacke jämfört med mängden nerförsbackar. Men kilometer efter kilometer avverkade vi ändå. En skön nerförsbacke ner till Malmbäcksstugan, den tredje av de tre våffelstugorna vi skulle passera. Nu var det bara fyra kilometer kvar till bilen.
Tanken på dagens RunStreak dök upp där i skidspåret också. Tanken på att komma hem och ”tvingas” dra på löparkläderna för dagens 1,61km löpning var inte kul någonstans. Så efter någon kilometers överläggning tog jag faktiskt av mig skidorna och sprang min runda på fjället istället. Med skidor och stavar i händerna.
Tungt ja, men såå skönt att göra bort min löpning den dagen. Att få komma hem och slänga sig i duschen direkt var underbart! För att njuta lite extra så ordnade jag även en varm choklad med punsch till oss alla.
Så, en lång härlig dag ute på fjället i bakfickan och äntligen fick jag göra Solskensrundan. Jag kanske kommer att göra den igen någon dag, men då hoppas jag att vi slipper Motvindsturen. Förutom motvinden, och lite tröga turskidor, så var det en helt fantastisk dag i gott sällskap!
Sa jag att vi allihopa var rätt mosiga på kvällskvisten sen?
 i lördags och som ni förstår så blåste det en aning. Men en magiskt fin tur på fjället!){kind=link}