Alaskan Husky’s

Svalbard dag 2 var inte slut ännu. Vi gick upp till hotellet, bytte om till andra kläder och blev kl 15.30 hämtade igen, denna gång var det dags att prova hundspann med sex st alaskan husky’s. Jag som aldrig kört hundspann förut skulle få köra ett sex-spann direkt.

Vår guide hette Ronny och han körde oss först till Svalbard Husky’s kontor, där vi fick låna en skoteroverall, för att vi inte skulle bli kalla under turen. Efter det så åkte vi till deras hundgård, innehållande 89 st löpsugna alaskan husky’s. Vi fick en guidning om vilka hundar som var honor, vilka som var hannar och sen fick vi gå ut bland hundarna och hälsa. Alla hundar var sällskapssjuka och ställde mer än gärna upp på gos och kliande i pälsen. Dessa hundar bor ute året runt, så de var kanske inte de renaste hundar jag träffat men de var å andra sidan supertrevliga att umgås med.

Alaskan Husky'sHunden Carmen som jag gosade lite med. Hon fick inte följa med idag då hon var skadad i ena tassen, men gosa kunde vi göra ändå.

Då vi hade turen att vara själva på denna tur, så fick vi också varsin trollkart, dvs en släde på hjul. Vanligtvis är man två stycken på varje släde, så att den ena åker medans den andre kör, men då vi bara var två stycken bokade, så fick vi istället köra varsin. Vi fick se ett schema, vilka hundar som skulle dra vilken släde, och så fick vi en genomgång om hur man ska sätta på hundarna sina selar. Sen fick vi gå ut och hämta våra egna hundar.

Det var jätteroligt att få leta upp sina hundar, ta loss dem från sitt koppel och trä på dem sina selar. Sätta dem på rätt plats i spannet och sen gå och hämta nästa. Återigen, väldigt snälla hundar, som verkligen ville ut och springa. Så gärna, så de nästan hoppade i sina selar av sig självt. Mina hundar framifrån och bakåt hette
Buddy – Peanut
Nordlys – Varg
Ike – Una

En timme senare så hade vi tre spann redo med löpsugna hundar. Vi visste hur bromsen på trollkart:arna fungerade och det fanns både frambroms och bakbroms för att inte hundarna skulle kunna dra iväg med vagnarna. Dåså, off we go!

Vi sprang längs vägen först, men vek snart av på en mindre grusväg och körde in i en av dalarna. Det var lite trixigt så fort vi kom till en korsning, då hundarna sällan tänkte samma väg som vi tänkte. Flera gånger fick vi kliva av och styra/locka de första hundarna åt rätt håll innan vi kom iväg igen. Hundarna behövde dessutom stanna med jämna mellanrum för att dricka, så det blev några pauser på vår resa.

Väl tillbaka på hundranchen, så fick vi lasta av allt själva. Ta loss hund för hund och ta dem till sin märkta plats, ta av selen och sätta dit det vanliga kopplet. Sen fick de mat och vårt jobb var klart. Vi fick ta av våra kläder i bussen och blev tillbakaskjutsade till vårt hotell.

Vårt hundäventyr varade i fyra timmar allt som allt, men det var ganska lagom för en första prova-på. Det är svettigare än man kan tro att rodda med sex löpvilliga hundar och få dem dit man ville ha dem. Men roligt. Jätteroligt!


Otroligt vackra ögon!

Supersnälla Coal Miners Hotel bjöd oss på nya handdukar, så vi kunde ta oss en dusch fastän vi egentligen hade checkat ut från hotellet. Det var guld värt innan vi gick ner på byn för middag.

Kommentera