Ett inlägg om Björkliden i mitt hjärta. En del av min överraskningsresa till Daniel, som ett firande till hans 40-årsdag i maj.
Björkliden har en väldigt speciell plats i mitt hjärta då det var här jag ”växte upp” och blev vuxen, då jag helt plötsligt skulle klara mig själv – och också klarade mig själv. Galant, om jag får säga det själv. Och en del av min historia som jag ville visa Daniel.
Först lite personlig bakgrundsfakta:
Jag åkte till Björkliden 1997, när jag var 20 år, och skulle jobba säsong i tre månader. Jag hade sökt till Björkliden för att på riktigt flytta hemifrån och göra något annat och jag fick allt jag ville ha. En otroligt matkräsen 20-åring som knappt varit utanför Lögdeå (jodå, gymnasium i Umeå, men knappt något mera) åkte först standby till Stockholm på min första intervju. När jag sedan fick jobbet och skulle åka till Björkliden åkte jag tåg för första gången. Till en by 80 mil norrut, jag var helt själv och kände ingen.
Tre månader senare så åkte jag hem i tre veckor och sen åkte jag upp igen för sommarsäsongen. Det är Sveriges vackraste plats och jag har otroligt många fina minnen från mitt halvår i norraste norrland.
Sen jag åkte därifrån på höstkanten 1997 har jag aldrig varit dit – det har bara inte blivit av. Men när jag skulle fira Daniels 40-årsdag med en överraskningsresa, så gjorde jag slag i saken. Resan gick i februari 2020, då Björkliden nyss öppnat för säsongen, men det fortfarande var mörkt så vi skulle kunna se norrsken.
Den här resan gjordes med både tåg och bil. Vi åkte nattåget till Kiruna och gick sedan till biluthyrningsfirman för att hämta ut vår bokade bil. Vi körde mot norska gränsen och vädret blev värre och värre. Jag visste sedan förut att Trafikverket har en bom ca 100 m efter uppfarten till Björkliden, som de ibland stänger. Men vi ringde till hotell Fjället för säkerhets skull och de kunde bekräfta att vägen var öppen hela vägen fram.
Vi checkade in och gick rundvandring inomhus innan vi hade tid för middag i restaurangen. En god svamprisotto och ett par glas vin.
Efter middagen var jag sugen att se mera av Björkliden, så vi tog på oss våra ytterkläder och knatade ner till tågstationen och byn i mörkret. Att det var mycket snö, var det inga tvivel om.
Björkliden by
Sista bilden på Gammelgården tog jag mest för TV-serien Andra åket som gått i SVT. Den är inspelad i Gammelgården och en serie jag tittat på med stor glädje, då jag vetat var många platser är.
Till slut gick vi upp till hotellet igen och somnade i sköna sängar. Vi ställde klockan för morgondagens skidåkning och släckte lampan.
Morgonen därpå så drog vi isär mörkläggningsgardinerna och vaknade med utsikt över Lapporten. Såå vackert och så roligt att återse den!
Så vad tyckte Daniel om min resa som jag sytt ihop? Du kan läsa mera inne på hans egen blogg, där du också hittar fler bilder.
