I nordöstra Tyskland, eller i Nordwestmecklenburg i Mecklenburg-Vorpommern för att vara exakt, så ligger den tidigare svenska staden Wismar. Jag fick chansen att åka till norra Tyskland för några dagars cykelsemester tillsammans med tyska turistbyrån. En väldigt härlig semester med ca 200 km cykling på tre dagar. Elcykel tack och lov!
För att ta mig till Wismar, så åkte jag först flyg till Hamburg, tåget från flygplatsen direkt till Hamburg Hauptbahnhof och sen byte för tåg till Wismar. Jättesmidigt verkligen!
I Wismar blev vi uppmötta på vårt hotell men ganska snart var det dags för vårt första möte. Vi gick in till stans turistinformation och mötte upp Anneke Jensema för ett par timmars promenad runt stan. Hon blev glad då hon hörde att det var svenskar med på resan, då Wismar har tillhört Sverige mellan 1648 – 1903.
De sista 100 åren så var dock Wismar pantsatt hos Friedrich Franz I av Mecklenburg-Schwerin av den svenska kungen Gustav IV Adolf och när pantsättningen löpte ut, så valde Sverige att inte lösa lånet. Upprinnelsen till denna pantsättning var att Gustav IV Adolf var förlovad med storhertigens dotter, Luise Charlotte av Mecklenburg-Schwerin, men vägrade ta henne som gemål. Detta utlöste en diplomatisk kris som löstes med fördraget i Malmö 1803 och Wismar sattes i pant.
Det svenska ägandet högtidlighålls varje år genom en Schwedenfest i augusti och det går även att gå en guidad tur, Wismar Schwedenzeit – Spurensuche, med sevärdheter från svensktiden.
Vi gick vidare genom staden och kom till marknadstorget. Det största torget i norra Tyskland och här hittar vi även Wismarer Wasserkunst, en slags vattenreservoar och pumpverk i renässansstil för stadens bryggerier. Det fanns nämligen väldigt många bryggerier i Wismar tidigare, och alla behövde de en stor mängd vatten.
I närheten hittar vi också Rudolph Karstadt Platz där det allra första varuhuset Karstadt fortfarande finns kvar. Egentligen är Wismar lite för litet (bara drygt 40000 innevånare) för att ha ett eget varuhus, men Karstadt får stå kvar då det är det första.
På ett par ställen finns också en skylt i marken, detta då stumfilmen Nosferatu spelades in bland annat i Wismar 1921.
Vi passerade stadens olika kyrkor, bland annat St Mary’s basilika som blev bombad under andra världskriget. Storbrittanien och Kanada skulle enligt sägnen bomba hamnen, men missade och träffade St Mary’s istället. Wismar har valt att inte bygga upp kyrkan igen, utan ytan är istället en öppen yta som fungerar som en liten park med sittplatser. Vi passerade även S:t Georgskyrkan, S:t Nikolai och ”sjukhuskyrkan” Church of the holy spirit.
Rundvandringen började ta slut, men vi passerade även Schweinsbrücke (har fått sitt namn efter att det var denna väg som bönderna tog sina grisar in till marknaden i Wismar) och kanalen som löper genom stan. Då Östersjön lever rövare så pressas vattnet upp genom kanalen och stadsdelen får översvämning. Det händer inte varje år, men ca vartannat år. Vi passerade även en bit av stadsmuren som finns kvar.
Restaurang Seeperle
Efter vår rundvandring så fick vi en knapp timme innan det var dags för middag. Dagens RunStreak skulle utföras, så det blev precis en mile runt hamnen – exakt vad jag behövde för att få räkna dagen. Sen en snabb dusch och vidare till restaurangen.
Då havet hela tiden ligger så nära, så kantades hela resan av fisk i olika former. Daniel valde en fisksoppa som förrätt och jag tog en varmrätt med ”tre smaker från havet” samt gnocchi och en saffransås. Som avslutning så valde jag en Crème brûlée vilket kan vara den godaste jag någonsin ätit. Mums för hela middag verkligen!
Mätta och belåtna rullade vi hem till vårt hotell och en god natts sömn. Imorgon ska vi börja cykla!
Resan gjordes tillsammans med tyska turistbyrån. Texter, åsikter och bilder är som vanligt mina egna.
