Fjällnäs Est. 1882 är en liten undanskymd diamant som nästan ligger i Norge. Det ligger i Härjedalens kommun men bara 7 km från riksgränsen mot Norge, väg 84 mot Röros. Hotellet märks knappt från stora vägen, utan det krävs att du kör avfarten ner och tar ett stopp i fantastiskt fridfulla Fjällnäs.
För det gjorde vi. Vi körde ner på avfarten, parkerade bilen och gick in på gården. Och kände frid. Ett lugn som spred sig i kroppen och jag kände mest för att bara vara. Det här blir ett inlägg med många bilder för att jag vill visa er all prakt, men som vanligt så är det ändå bäst att själv besöka våra fantastiska platser i Sverige.
Den här gången hade vi bokat ett rum, så vi checkade in på rum 202 och slog oss ner i soffan. Ganska snart hörde vi en klocka som ringde och min första tanke var att det fanns kor i närheten. Så var det inte, utan det var renar som passerade precis utanför fönstret. Nog för att jag är norrlänning och har bott i Jämtland i över 20 år, men jag är inte van att ha renar på armlängds avstånd.







Träffa Saga
En väldigt avgörande anledning till vår incheckning på Fjällnäs är att Saga arbetar som kock här och vi hade inte setts på någon dryg vecka, så jag var lite Sagasjuk. Vi hade någon dryg timme för att hinna prata ikapp med Saga och för att svida om till middagsklädsel. Vi gick sedan över gården och in i restaurangen. Saga hade bytt bort sitt kvällspass för att kunna äta middag med oss. Så mysigt!


Restaurang Fjällnäs
Vi beställde varsin fördrink och blev visade till vårt bord. Längst in och med både utsikt över sjön och in mot restaurangen. Bästa bordet och bästa sällskapet om jag får säga det själv. Att jag är mamma till fantastiska Saga gör mig stolt och ödmjuk varje dag!

Fördrinken kom in och vi kunde skåla tillsammans. Tre goda drinkar och av någon anledning så gillade alla sin egen drink bäst. Bra beställt och bra levererat av vår bartender.
Dags för förrätt och det vankades Rimmad gös med pomelo, fermenterad grön tomat, chili och citron. Otroligt fräsch förrätt och suget efter mera kom direkt.
Varmrätten denna dag var Lamm med zucchini, grillade Taggiascheoliver och sauce blanche. Så gott och faktiskt alldeles lagom mycket.
Efterrätten kom in efter en lite längre stund. En Pannacotta som Saga varit med och ”ploppat ut” ur formen tidigare på kvällen och som var exakt lagom söt tillsammans med hallon, vattenmelon, älgört och viol.
Mätta och väldigt belåtna så lämnade vi bordet och gick in i ”vardagsrummet” istället. Ett soft rum med kamin som värmer kalla dagar men där vi sjönk ner i fåtöljerna och spelade ett parti Fia med knuff. Saga tog hem matchen och kunde gå hem segerviss. Hon skulle också arbeta frukost dagen därpå, så viktigt att få några timmars sömn i kroppen.





RunStreak och frukost
Dagen därpå så vaknade vi utsövda efter en väldigt skön natts sömn. De magiskt krispiga lakanen påminde mig om mammas manglade lakan och jag sov som ett barn.
Vi svidade om och tog dagens RunStreak längs grusvägen. Tittade in i Fjällnäs Spa och det är nog så att vi får inspektera det närmare nästa gång. Om hela området var fridfullt, så var spa:et ännu mera fridfullt.
En dusch och renarna travade förbi utanför fönstret igen, lagom till att vi gick över gården för att äta frukost. Och frukosten… Det känns som att jag bara använder fantastiska adjektiv idag, men vad ska jag göra när allt bara är sååå bra? Riktigt god frukost med bra råvaror. Dagsfärskt hembakat bröd, lagrad ost, hemkokt marmelad, rabarberlemonad mm fanns att plocka, sen kunde vi beställa varm mat från köket. Jag valde en honungsrostad brioche med mascarpone och färska jordgubbar samt en skål med färska bär – ljuvligt!
När vi kom ut så hade en av renarna parkerat sig ståtligt på det andra husets entrétrappa och en annan ren stod och väntade vid köksingången. Exotiskt ändå, att få se dem så nära.








Mot nästa äventyr
Både utvilade och mätta på sköna upplevelser så satte vi oss i bilen för att bege oss mot nästa äventyr. Då denna helg var min födelsedagspresent till Daniels 43-årsdag så var överraskningarna inte slut ännu, men det tar vi i nästa blogginlägg.
Mae råkes! (som man säger på jämtska)