Som jag var inne på igår så gjorde vi ett kort stopp i Seattle som start på vår långa resa hem. Vi fick ett hotellrum på 27:e våningen och hade en alldeles utmärkt utsikt. Men hotellets utsikt räcker inte. I Seattle så måste man nästan åka förbi Space Needle och åka upp i tornet som är 184 meter högt (även det tornet är med i WFGT – The World Federation of Great Towers – Precis som Calgary Towers och Vancouver Lookout).
Tornet låg ca 2 km från vårt hotell, så vi tog en ny promenad, denna gång utan resväskor. Längs vägen hittade vi en vietnamesisk restaurang där vi slank in för en snabb middag. Jag valde en nudelsallad medan Daniel valde ris och tofu. Känns enkelt men det var riktigt gott och precis vad vi var sugna på. Lagom mätta efteråt!
Resans turdag
Efter middagen hade vi bara en kort promenad kvar till tornet och till biljettluckan. Där fick vi ganska vänligt men bestämt veta att det bara gick att betala besöket med ett fysiskt kreditkort. Inte kontanter och inte heller Applepay.
Vi blev väldigt nedstämda då vi var trötta, hade begränsat med tid och lite sent ute innan de skulle bli mörkt. Om vi skulle gå tillbaka för att hämta våra fysiska kreditkort så var det ingen idé att åka tillbaka. Om vi skulle besöka tornet dagen därpå, så skulle vi inte hinna se något alls mera av Seattle innan vår buss skulle gå på eftermiddagen.
Men här hände något väldigt lyckat! Biljettkassörskan som vi nyss pratat med och fått nej ifrån – ropade oss till sig. Hon tryckte ut två biljetter, räckte dem till oss och sa Varsågod – det är bara att åka upp (det skulle ha kostat oss 46,50 USD per person).
Vi tittade flera gånger både på varandra och på kassörskan, men hon nickade bara och log lite. Så vi tackade så väldigt mycket och gick sedan med snabba steg mot ingången. Tänk om hon skulle ändra sig?
Hon ändrade sig inte, utan vi kom hela vägen upp och fick en jättefin kväll uppe i Space Needle-tornet. Men flera gånger under kvällen så tittade vi på varandra igen och uttryckte: Alltså – vi fick biljetterna gratis…
Tack snälla tjejen i biljettluckan! Du gjorde vår kväll!
Tiden uppe i tornet spenderades på att gå runt, orientera oss och fota det vi ville i dagsljus. Ganska snart så kom dock mörkret krypande och stadens alla lampor tändes. Otroligt häftigt att se staden förvandlas nedanför oss!
Till slut kände vi oss ändå nöjda och gick mot hissen. En häftig kväll där vi fick uppleva Seattle’s mest berömda byggnad helt gratis. Tack för det!
