Daniel upplyste mig precis om att det är chokladens dag idag, och om det är något sött vi vill uppmärksamma här i världen så är det choklad. Jag insåg att jag inte postat om vår chokladprovning i Bryssel.
Daniel åkte till Bryssel i jobbet och kunde ta ett senare flyg hem – då passade jag på att resa ner och upptäcka Bryssel en helg.
Belgien är ju kända för sin choklad (och även belgiska våfflor) så det kändes som helt rätt ställe att testa en chokladprovning. Det visade sig att vi fick gå till några olika hovleverantörer, så det kändes väldigt lyxigt.
Vi hade bokat en 3 timmar lång chokladprovning hos Brussels Walking Tours och mötesplatsen var på stora torget Grand-Place, rakt utanför dörren av vårt första chokladbesök, hos hovleverantören Mary.
Mary är en av några få chokladleverantörer till det belgiska hovet. Det ligger i ett alldeles utomordentligt läge på Grand-Place och ska så klart premieras framför grannbutiken, ett stort internationellt märke som vår guide bokstavligen fnös åt. På Mary får vi smaka på två olika praliner vilka verkligen sätter tonen för resten av provningen.
På väg över torget så hann vi också passera lilla BS40. Väldigt god choklad, med asiatisk touch om jag förstod det rätt, men det där stoppet kändes lite mer spontant och oplanerat jämfört med de resterande.
Manneken Pis
När vår guide började prata om Manneken Pis och om vi sett den lilla kissande pojken så var Daniel snabb att svara Ja! – allt för att få mera tid till chokladprovning. Vår guide tog oss vidare till det pampiga gamla börshuset och den kissande hunden Zinneke Pis, så vi fick lite historia på vår chokladprovningsrunda också. I familjen Pis finns även den kissande flickan Jeannike Pis men vi hade passerat dem alla tre på vår RunStreak dagen innan.
Tillverka egna praliner
Vi kom till en lokal där vi fick sätta oss ner, planen var att vi skulle tillverka egna praliner. Vår guide tog fram en hel säck med belgiska chokladpluppar och på varje bord hade vi fått en ”gryta” med smält choklad. Det fanns även tillbehör med nötter, olika strössel osv så det var bara att sätta igång och skapa. Det visade sig att det inte var helt lätt att göra snygga praliner.
Under tiden våra chokladkreationer fick en chock-nerkylning så fick vi också se ett par informationsfilmer om chokladens väg från avlägsna plantager till våra breddgrader. Sen var vår choklad redo att tas med – så vi fick varsin påse med våra egna ”praliner”.
De två sista chokladstoppen
Efter vår egna ambitiösa men högst medelmåttiga försök till chokladskapelser återstod två besök hos proffstillverkare. Atelier var först ut av dessa, beläget precis vid Église Sainte-Catherine och tunnelbanan med samma namn. Vi hinner provsmaka par bitar även här och få än mer fakta om den riktiga chokladens historia, tillverkning och roll innan vi går vidare mot vårt sista stopp.
Herman van Dender är vårt sista stopp, precis mellan börshuset och Grand-Place. Här träffar vi på en svensk tjej som jobbar i butiken och växlar några ord medan vi blickar ut över havet av chokladskapelser i den trånga butiken. Man kan säga att vi avslutade som vi började, med en hovleverantör.
Efter tre timmar är turen slut. Vår guide tackar för sig och med vår egentillverkade choklad i väskan känner vi oss väldigt nöjda. Vi inser också att det är väldigt lätt att bli kräsen efter rundvandringar som de här.
Belgiska våfflor?
I början av inlägget så nämnde jag att även Belgiska våfflor är känd mat från Belgien. Om vi åt några belgiska våfflor? Ja såklart gjorde vi det och de var precis så goda som de ser ut.
