Jag erkänner. Jag är snål.
Eller ekonomisk som jag hellre väljer att kalla det.
Varför köpa nya pjäxor när jag redan har ett par superpjäxor, som jag för över tio år sedan gav typ 4000kr för?
Jo, för att de där superpjäxorna gör att jag får ont i fötterna, ont i vaderna och att jag tom måste ha hjälp för att få ner foten i dem, gjorde att jag till slut gav upp.
Ut på stan, lite irriterad inför den kommande utgiften plus att det var världens tråkigaste väder. Det ska inte vara flera plusgrader i Jämtland i början av februari. Det ska inte rinna vatten längs gatorna och att man kan gå med jackan öppen. Men det gjorde det alltså idag.
På första affären så började jag med att ta av mössan och jackan och började klura i bara t-shirt. Ifall ni inte vet, så blir man varm/svettig av att prova pjäxor. Både om fötterna och om resten av kroppen. En väldigt vänlig expedit kom och kollade ifall jag ville ha hjälp och det ville jag ju. Typ 45 min senare, då han fått springa X antal gånger till lagret för att hämta än den ena och än den andra pjäxan, så insåg jag att ingen pjäxa var riktigt vad jag ville ha. Så jag tackade för hjälpen och gick till nästa affär. Jag hade iaf lyckats utröna vilket märke jag föredrog. Hittade ett par direkt, rätt märke, rätt strl och dyraste pjäxan jag provat idag…
Men när jag satte i foten, så får jag nästan en uppenbarelse. Vilka. Sköna. Pjäxor!
Då kom en expedit och jag naglade fast även honom en stund, men egentligen hade jag ju redan bestämt mig. Jag är fortfarande, nu när jag sitter hemma vid köksbordet iförd mina nya pjäxor, förundrad över hur jag kunde bestämma mig så fort. Men de är fortfarande sköna, så jag ser väldigt mycket fram emot nästa skiddag.
Lycka för en skidälskande jämtlänning!
