Skuleberget Via Ferrata

-

För en dryg vecka sedan var jag och Daniel till Höga Kusten med målet att klättra på Skuleberget Via Ferrata*.

Att vi skulle klättra var min idé då jag tyckte att förra årets branta vandring på Besseggen var lite läskig. Jag brukar inte reagera på höjder och blev därför förvånad över min egen reaktion där och då. Rädslor ska tas hand om, så de inte tar överhanden i ens tillvaro, så därför ville jag klättra ”på riktigt”.

Skuleberget Via Ferrata

Skuleberget Via Ferrata
Vi hade läst på hemma och hade bestämt oss för den gula leden

Via Ferrata är egentligen ett italienskt ord som kan översättas till Järnväg, och som alltid innebär klättring med hjälp av en vajer. Det är brant, många gånger en lodrät vägg, men där en har hjälp av vajrarna och ibland konstgjorda steg och handgrepp. Källa: Wikipedia

Skuleberget Via Ferrata

Jag var superpepp att vår resa och vår klättring skulle bli av, och för att få i oss en bra lunch så tog vi vägen förbi Hotell Höga Kusten som ligger vid Höga Kusten-bron. Där stannade vi för lunch innan vi åkte de sista fem milen.

restaurang-hotell-hoga-kusten

Väl på plats så fick vi först läsa säkerhetsinstruktionerna och prata lite om vad vi skulle ha med oss och vi hyrde selar samt köpte klättringshandskar. Handskarna är till för att få bra grepp och undvika blåsor i händerna. Vi packade vår ryggsäck och jag knöt på mig mina vandringskängor.

Skuleberget Via Ferrata
Skuleberget Via Ferrata
Skuleberget Via Ferrata
Hej då receptionen, vi ses om några timmar

En stig upp i skogen ledde oss vägen till starten på den gula leden. Den gula leden startar med en prövosten, så du känner direkt vilken typ av klättring det är. Om du då skulle ångra dig, så är det här ett bra ställe att vända tillbaka alternativt välja den vita leden.

För att känna efter vad de olika lederna innebär, så kan du spana in alla leder här, men specifikt Gula leden här.

Dags att börja klättra

Skuleberget Via Ferrata
Startskylten och dags att koppla in sig på vajern

Vi klättrade på i vår takt. Daniel hade hyrt ett par klätterskor från Via Ferrata-anläggningen, men jag körde mina vandringskängor. I efterhand kan jag erkänna att jag borde hyrt smidigare skor jag också, samt att de verkade ha bättre fäste på den lodräta väggen.

Skuleberget Via Ferrata
Skuleberget Via Ferrata
Utsikt alltså – så härligt!

Hur svårt eller jobbigt var det?

Det var jobbigt emellanåt, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi hade ändå lite viloplatser med jämna mellanrum, så vi kunde stå stadigt och släppa och vila händerna. Det var skönt!

Mot slutet av vår klättring så visade det sig att det svåraste partiet kom. En lodrät vägg där vi efter knixen möttes av ytterligare en lodrät vägg. Lite svårt att, med trötta händer och underarmar, flytta karbinhakarna och byta grepp. Jag kände mig jättetrött i fingrarna framför allt, så jag fick gå ner till närmaste hylla igen.

Vi fyllde på med både energibar och energidryck och sen klättrade Daniel först. Han hittade vilka grepp som fungerade och kunde också konstatera att det verkligen var den sista ansträngningen. Efter den här väggen så skulle vi vara uppe! Med tips från Daniel så gjorde jag ett nytt försök, och nu var det lättare.

Att komma högst upp och stolt konstatera att jag klättrat alla 250 höjdmeterna senaste två timmarna, det var en fröjd. Att få sitta där uppe, trött i fingrar och underarmar (faktiskt ganska pigg i övrigt) och titta ut över utsikten var häftigt!

Skuleberget Via Ferrata
Skuleberget Via Ferrata
En av två fikastugor på toppen

Uppe på toppen

Efter att ha pustat ut, tagit alla bilder vi ville ha och kopplat loss oss från vajern, så började vi promenera ner längs Grottstigen. En brant promenadstig neråt (som du lika gärna kan gå uppåt) men där det finns både trappsteg och stänger att hålla sig i.

Förutom Grottstigen så kan du ta både Höga Kustenstigen och linbana upp till toppen. Linbanan är dock stängd för renovering under sommaren 2019, öppnar igen nästa år – läs mera här.

Skuleberget Via Ferrata
När vi börjat vår promenad nerför berget, så tog vi varsin kexchoklad. Gott att fylla på med god energi!

Framme nere vid receptionen blev vi väl mottagna igen, och killen som jobbade ville gärna veta hur det hade varit att klättra.

Vi satte oss i bilen och siktade på att åka hem igen. En riktigt bra dag fick vi, med både god lunch och en bra klättring.

Hur gick det då med den där känslan som var anledningen till klättringen? Under vår klättring så kände jag mig säker hela tiden tack vare sele och två karbinhakar. Det var aldrig någon risk att ramla utan vi hade alltid något att hålla i oss i. Så förra årets Besseggen-klättring kanske helt enkelt var en dålig dag. Den vore intressant att göra en gång till istället!

Maria
Jag är en tvåbarnsmamma som älskar livet! Att laga god, gärna ekologisk, mat från grunden, att resa och att ta ut mig rejält på träningen. Två pigga underbara döttrar och en härlig sambo förgyller mitt liv.

Dela det här inlägget!

Senaste inläggen

Pasta med kyckling och svamp

Drinken Lennart

Plåtmat med korv och fetaost

Populära kategorier

2 KOMMENTARER

Kommentera