Nu var det länge sedan jag skrev om RunStreak. Den löputmaning som jag håller på med ända sedan 1:a maj 2020. Så den sista april i år kommer jag att ha sprungit i fem år.
Nästan iaf – jag har haft två avbrott. Det första avbrottet var efter 890 dagar då vi påbörjade vår vandring uppför Kilimanjaro. Det kändes viktigare att komma upp på toppen än att fortsätta vår RunStreak. Men när vi kom ner och tillbaka till Sverige så började jag om och sprang i 307 dagar. Då ramlade jag i trappan i VillaViste och bröt knäet utåt. Jag trodde länge att det var något som var trasigt, men efter en titthålsoperation så konstaterade läkaren att allt satt som det skulle. Så då började jag om igen.
Så förutom två, för mig helt förklarliga, avbrott så har jag snart sprungit varje dag i fem år. Det är lite galet, men också härligt på något sätt. Jag är ju helt övertygad om att vår RunStreak var det som höll oss friska från Corona tex.
Daniel sprang också RunStreak med mig, men efter Kilimanjaro så fick han ont i knäet. En lång smärtsam resa för honom men för ett halvår sedan opererade han korsbandet. Rehaben går jättebra, så han längtar tills han står i löparskorna igen. I brist på Daniel så springer jag lite kortare rundor men jag är så nöjd att jag faktiskt kommer ut varje dag. Löpning är mera Daniels sport men jag gillar löpning då det är så himla enkelt. Bara jag har en sportBH och ett par löparskor så kan jag springa vart som helst i världen. Och det räcker med 1,61 km (en engelsk mile) för att få räkna den dagen.
I helgen så åkte vi Solskensturen från Bruksvallarna över till Hållan på Tänndalen-sidan av fjället. En otroligt härlig tur trots att vi hade motvind hela vägen. Jag åkte på mina tunga turskidor så motivationen på slutet saknades. Jag tyckte att vi aldrig kom fram till bilen. Att då tänka att jag hade löpningen kvar när jag kom hem… Det gjorde att jag tog min runstreak på vinterled. Jag tog alltså av mig skidorna och tog dem i händerna. Sen sprang jag 1,8 km längs skidspåret. Det var så pass hårt i spåret så det gick, även om jag åkte ner någon centimeter i varje steg.
Jobbigt där och då, men såå skönt att komma hem till vår lägenhet och vara klar för dagen. En dusch och en kopp varm choklad med punsch gjorde susen!
