Olof Röhlander. Vad bra han är på att sätta ord på livet, och hur livet funkar. Han ”uppfinner” ju ingenting, men han sätter ord på det som redan finns. Jag var på en föreläsning för flera år sedan – Det blir alltid som man tänkt sig.
På den föreläsningen så satte han orden på hur viktigt det är att tänka rätt, för det blir alltid som man tänkt sig. Det är skillnad att tänka ”Yes, det här kommer att gå bra!” jämfört med att tänka ”Oh no, hur ska det här gå – klarar jag verkligen av det här?”.
Jag har också lyssnat till ”golfpsykologen” Kjell Enhager och det är väldigt samma tema fast han pratade mest inom golfsporten. Det är skillnad om jag tänker att golfslaget ska gå bra och vart jag helst vill landa bollen, jämfört med att tänka ”bara jag inte slår ner i vattnet…”
Ingen är perfekt, men alla kan sträva efter att bli perfekta. Att fundera över sitt eget beteende med jämna mellanrum, och hur det ska kunna bli bättre, gör skillnad. Det är många år sedan jag noterade hur irriterad jag blev då folk inte möter min blick när man pratar bara två personer – och bestämde mig samtidigt för att jag alltid ska möta andras ögon. Om de sedan viker undan kan jag inte göra något åt, men jag gör åtminstone ”rätt”.
Samma sak med mitt handslag. Jag noterade hur menlöst det var att ta i hand, och möta en slapp hand som egentligen inte ville göra ett handslag, och bestämde mig för att göra tvärtom. Döm om min förvåning varje gång någon kommenterar mitt fasta handslag som något positivt – det är tydligen ganska ovanligt? För det händer med jämna mellanrum. ”Oj vilket fast handslag” säger många med ett leende. Alternativt att det pratas om det när jag inte är närheten – första gången jag träffade min svärmor tex, så hade hon kommenterat det till min sambo i efterhand. Fast handslag = bra intryck av den nya flickvännen.
Tillbaka till Olof – i senaste iForm (6/2016, krönikan ”Måste det gå bra för att kunna må bra?”) så skriver han om den svåra njutningen. Den lätta njutningen är när man nått sitt mål inom träning/tävling, när man sålt en bra affär, när man presterat något. Då är det enkelt att njuta.
Men är det bara då man får njuta? Den svåra njutningen är när man kommer tvåa i tävlingen, när man stressat men ändå missat bussen, när middagsgästerna kommer och såsen precis har skurit sig – hur känner man njutning då?
Som att citera texten jag fastnade för
Hur ofta är allting perfekt? Hur ofta ligger sjön sådär darrande stilla och spegelblank som du önskar? Hur ofta sitter ni tillsammans på en vit strand och följer en blodröd solnedgång hela vägen ner? Är det bara då vi kan förmå oss att njuta, så blir det inte mycket av med den saken.
Vi behöver fler livsnjutare i den här världen, särskilt när den ser ut som den gör just nu. Förebilder som visar på vägar till det goda livet, men utan att fastna i framgångsbilder och segergester. Njutning finns där, men även i det våta regnet, i den tappade affären, i besvikelsen.