Kraftprovet 2016

Jag velade länge fram och tillbaka, ska jag springa i år eller ska jag inte? Jag är ju springtränad tack vare Göteborgsvarvet, men har inte gjort många löpträningar sedan dess heller.

Det avgjordes mycket av att Alva ville springa sitt lopp – då ”måste” ju jag som mamma också springa mitt lopp. Logiskt, eller hur? Nåväl, vi laddade för löpning med en bra frukost innan vi åkte in för att köpa startplats. Då vi varit osäkra så länge, så hade vi missat föranmälan via nätet och fick alltså lösa startplats samma dag, till högst pris. Jaja, så blir det ibland.

Det närmade sig start för Alva och då började det också regna. Nåväl, inte så farligt och det kan vara nyttigt för henne att prova på det också. Det blev dock uppehåll precis när hon sprang med tillhörande frisk luft.

Dags för Alvas start

Hon tvekade aldrig utan ställde upp sig på startlinjen. Var med i uppvärmningen som hölls av Friskis och Svettis strax framför starten. Strax efter så gick startskottet och Alva stack iväg.

Jag måste få erkänna att jag tycker att det är superkul att stå bredvid och heja på mina barn, och att en av dem gillar tävlingar precis som jag gör. Båda mina döttrar är starka och friska, och det är huvudsaken, men det är bara den ena som gillar löpning och tävling.

Efter 1800m så kom Alva i mål, ganska trött men ändå nöjd. En medalj runt halsen och en glass i näven. Lyckan var gjord!

Hem och intag av lunch innan det var dags för mig och mitt lopp. Bra uppladdning hela dagen och jag hade siktet inställt på 1:10. Typ. Om jag springer en mil på en timme, så borde jag klara de ytterligare 1,6 km på tio minuter till?

Mitt enda tidigare Kraftprov var 2013, då jag sprang på 1:18:26 och var helt slut när jag kom i mål. Då var det i och för sig väldigt varmt och soligt, så det tog säkert på krafterna också + att jag inte kunde banan. Skulle jag kunna kapa min tidigare tid med 8 min? Hmm, värt ett försök i alla fall. Jag fick låna Daniels GPSklocka, så jag kunde hålla koll på tiden under loppet.

Dags för min start

Redan från start så höll jag tempo, och vi hann ca 500 m innan det började regna. Regnet skulle sedan hålla i sig under hela rundan, även om det var ett skönt och lagom småregn. Lite muller hördes längre bort, men åskan kom aldrig i närheten av oss löpare.

Km efter km och vissa var jag väldigt nöjd med, medans jag muttrade över vissa. Det jag helt klart är svagast på, är uppförsbackar. Jag försökte dock mitt bästa och tog istället i ovanligt mycket i nerförsbackar. Istället för att bara se nerförsbacken som en vila, så försökte jag springa nerför så fort jag kunde. Efter en jobbig mil, som jag sprang på 61 min, så hade jag då dessa 1,6 km kvar. Skulle jag hinna springa dem på de nio minuter som var kvar?

Jag pressade mig det jag kunde under hela rundan, så det fanns inte så mycket krut kvar. När jag passerar 11km och har 600m kvar så finns fortfarande hoppet, men ett par riktigt sega uppförsbackar tar lite för lång tid.

Jag pressar mig på upploppet fastän jag redan har missat min tid, men kommer in på 1:10:45. Där och då var jag lite missnöjd, men kunde inte heller se vart jag hade kunnat kapa de 46 sekunderna? Kanske i vätskepauserna, då jag har svårt att dricka direkt, utan får gå några meter för att lyckas svälja någon dryck. Kapa 10 sek nästa gång? Vi får se.

Med några dagar i bakfickan, så är jag faktiskt väldigt nöjd med den tid jag fick. Jag satte nytt personligt rekord, och putsade mitt gamla med nästan 8 minuter. Det går inte att vara annat än nöjd med!

Jag var trött när jag kom i mål, men långt ifrån lika trött som på Göteborgsvarvet i maj, och inte heller lika trött som jag minns 2013. Så ifall jag kan motivera mig att fortsätta satsa, så kanske jag kan komma in under 1:10 nästa gång? Vi får se. Jag är nöjd för denna gång!

Visste du det här om Kraftprovet?

Kraftprovet är en löpartävling som alltid avgörs den tredje fredagen i juli och i samband med Fallens dagar i Trollhättan. Loppet är 11,6 km långt och fungerar också som seedningslopp inför Lidingöloppet.

Källa: Kraftprovet