När vi var i Montenegro och Kotor i sommar så gjorde vi, förutom en topptur upp till St John’s fort, Our Lady of the Rocks – Båtutflykt i Kotorbukten (eller Gospa od Škrpjela som ön heter bland lokalbefolkningen). En ö som ligger utanför staden Perast, dryga milen från Kotor om man tar landvägen. Vi mötte upp vår guide Goijko utanför huvudporten i Kotor och gick sedan till den väntande båten. Där fick vi kliva i och båten satte av. En skön båttur där vi fick se Kotor mera utifrån. Det är en fin liten stad och det är roligt att få se mera av det som ligger runt omkring.
Många kyrkor låg en bit upp på bergskanten och vår guide berättade också att den första bebyggelsen alltid låg en bit upp. Det är först senare bebyggelse som uppskattar strandnära hus.
Tjejerna gillar att åka båt och Alva la sig till och med tillrätta i fronten och vi alla fyra njöt av att känna fartvinden mot kroppen. Fastän klockan bara var strax efter nio, så var det varmt. Snart närmar vi oss dagens mål, den handgjorda ön Our Lady of the Rocks, med dess snygga och uppseendeväckande turkosa tak. Handgjord ö? Är det möjligt? Det finns såklart många historier kring denna ö, och det är svårt att veta vad som är sant, så jag kommer att återge den legend som vår guide berättade:
Lördagen 22 juli 1452 så var det två sjömän som var ute och seglande, varav den ena var halt. När de åkte förbi platsen som numera är Our Lady of the Rocks, så hittade den halte sjömannen en ikon av jungfru Maria som han tog med sig. Han trodde helt enkelt att någon båt sjunkit och att ikonen flutit upp. Han tog ikonen med sig hem och märkte inget annorlunda förrän morgonen efter…
På söndagen vaknade sjömannen upp, och la märke till två saker. Den första var att jungfru-ikonen var borta och den andra var att hans hälta var borta. Glad i hågen sprang sjömannen till stadens präst och berättade om ikonen. Men då han inte hade ikonen kvar, så gick inget att bevisa. Prästen lär ha klappat honom på huvudet och bara glatt sig åt att sjömannens hälta var borta. Inget mera med det.
Några månader senare, så åkte samma sjömän återigen förbi platsen och sjömannen upptäckte samma ikon. Denna gång tog han den med sig och sprang direkt till prästen igen för att kunna visa upp ikonen. Miraklet som hade tagit bort hans hälta. Staden bestämde sig för att hedra jungfru Maria på bästa sätt och anlägga en ö där ute till hennes ära. På denna ö skulle också en kyrka byggas.
Så jobbet började direkt. Alla hjälpte till att forsla ut stora mängder sten och även gamla båtar och sänkte alltihopa på samma ställe. En ö växte långsamt upp och till slut var den så stor så de kunde bygga en kyrka på ön. Det här jobbet pågår än idag, och den 22:a juli varje år, så binder båtarna från Perast ihop sig och åker gemensamt ut till ön. Där tar de sina medhavda stenar och kastar dem in så nära ön de kan, för att på så sätt få den stabil.
Det är inte den enda legenden om den lilla ön, utan det finns en sanning. Jag skriver ordet sanning då det händer än idag. Den att jungfru Maria skulle skydda alla sjömän som gav sig av på resa. Det blev ett naturligt stopp för alla sjömän på väg ut, där de stannade och bad om beskydd under sin resa. Då de kom tillbaka välbehållna, så ville de hedra Jungfrun genom en liten silvertavla. Inne i kyrkan så finns mängder av dessa silvertavlor uppsatta och alla har ett gemensamt. Jungfru Maria finns med på alla bilder.
Här ovan ser ni dels grannön Island of St George, men också ett kryssningsfartyg som är på väg in till Kotor.
Efter att vi gått runt på hela ön och igenom kyrkan, så satte vi oss i båten igen. Vi åkte in till staden Perast, där vår guide tog oss till kyrkan St Nicholas. Det 55 m höga kyrktornet ville man, när det byggdes, att det skulle vara vitt, så då var det värt att frakta stenar från ön Brac utanför Split. Väl uppe i tornet, så fick vi en helt magisk utsikt. Dels ut mot öarna Our Lady of the Rocks och grannön Island of St George (Sveti Đorđe), dels tillbaka in mot Kotor och de vackra bergen. Så vackert!
Varsin kaffe för oss vuxna och varsin Cola till tjejerna på ett café i Perast, så klev vi ner i båten igen. En skön båtresa tillbaka, där vi fick se ett par olika kryssningsfartyg, innan vi till slut la till vid kajen i Kotor. Ett av kryssningsfartygen var från Celebrity, och många minnen från vår egen Celebrity-kryssning i Karibien kom flygande. Den kryssningen var så bra, så vi kommer nog att göra en till. Minst.
En skön uteservering i Perast, där vi fick sitta under vinrankorna.
Celebrity Constellation, ett mindre kryssningsfartyg än det vi åkte med, men minnena kom ändå flygandes. Celebrity med sitt klassiska X högst upp på däck.
Sagas försök att sätta fingrarna runt Celebrity-båten, men det guppade lite för mycket.
Väl i land, så kände vi oss fyllda av nya historier, fyllda av vackra bilder, fyllda av hela upplevelsen och en bra dag, så efter en snabb hamburgerlunch så strosade vi hemåt igen.
