Ni som känner mig vet att jag har ett driv i att slutföra och ”checka av” olika punkter. Att göra saker komplett för att sedan kunna lägga dem åt sidan och fokusera på något annat. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, men visst vore det roligt att springa RunStreak i alla landskap? Och kanske i så många länder som möjligt? I helgen sprang vi RunStreak i Värmland, så ännu ett landskap i listan.
I min och vår jakt att checka av så besökte vi 2014 alla Sveriges ytterligheter under ett och samma år. Kosteröarna i väster, Kebnekaise som är högst, Treriksröset i norr, Haparanda i öster, Smygehug i söder och Kristianstad som är lägst. Och bara för att – så åkte vi även till Sveriges mittpunkt Flataklocken mellan Ånge och Sundsvall under samma år.
2018 var det dags igen, både för Norra Europas högsta topp Galdhöpiggen (norska Galdhøpiggen) och sen Sveriges två sista landskap som jag inte besökt tidigare.
2022 så kommer vi att göra ett toppförsök på Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, men det blir först i oktober. Om inte höjdsjuka drabbar en eller båda, så kommer vi att komma upp på en av världens kontinenters högsta berg under året. Det är coolt!
Men tillbaka till lilla Värmland. Det är ett landskap som vi oftast bara åker igenom då vi reser från Östersund till Trollhättan och västkusten. Sommaren är förknippad med att få en eller ett par veckor på Sveriges västkust, så även i år. Men på vägen hem, så fick vi en inbjudan till Karlstad och Daniels gamla klasskompis Magnus med familj.
Solen lyste i Karlstad så som vi kunnat förutspå. Magnus började med utfodring av både oss och familjens tre barn. En magiskt god pizzadeg toppat med enkel tomatsås, mozzarella och riven ost. Efter gräddning någon skiva lufttorkad skinka, parmesan och ruccola. Mums verkligen! Med bra ingredienser så är enklast godast! Även efterrätten kom från pizzaugnen i form av en riktigt god nutellapizza med jordgubbar och vinbär.
Efter att vi smält maten några minuter så tog vi en fyra kilometers lång löpning längs gamla banvallen. Platt och rakt är skönt att springa på, men kanske inte så spännande heller. Desto bättre att vi är två som springer tillsammans, så vi har någon att prata med. RunStreak nummer 818.
Och pratet under våra löprundor är något vi kommit att uppskatta mer och mer längs vägen. Att utan störande mobiler, datorer eller hemmafix kunna diskutera vår kommande lägenhet i Funäsdalen, senaste dagen på respektive arbete eller kommande semesterplaner är guld värt för vårt förhållande. Något jag kan rekommendera till er alla. Det behöver absolut inte vara löpning utan kan lika gärna vara en promenad eller cykeltur. Samtalstid och motion i kombination är riktigt bra!