Vi anlände till Singapore mitt i natten och fick ta taxi direkt till hotellet då tåget slutat gå för dagen. En första reaktion var skylten som satt intill hissdörren och vi undrade vad tusan en Durian är för något? Något som ser ut som en pruttkudde ger böter på 500 singapore dollar?
Vi gick och la oss och tänkte inte mera på denna pruttkudde. Nästa dag tog vi vår dagsryggsäck och gav oss iväg ut på stan. Ner i tunnelbanan och möttes återigen av samma skylt, nu utan böter.
Vi kunde bara lösa ett 3-dagars tunnelbanekort på stationen Chinatown, så vi åkte dit. Vi hade inte heller ätit någon frukost, så vi hade två uppdrag direkt på morgonen.
Uppe i Chinatown gick vi omkring för att hitta oss en brunch. Då klockan hunnit bli runt 12, så hade frukostbehovet förädlats till lunchbehov. På vår jakt på ett trevligt ställe, så passerade vi några stånd där det luktade illa. Tänk dig fruktens svar på surströmming. En stark lukt, så vi skyndade oss förbi.
Samma kväll var jag tvungen att läsa på om dessa Durians. Det visar sig vara en frukt som har stor uppskattning i sydostasien och anses som en delikatess. Världens största exportör är Thailand som 1999 odlade 780000 ton Durian. Läs gärna mera inne hos Wikipedia.
Då jag fått upp ögonen för denna stinkfrukt, så hittade jag dem helt plötsligt överallt. Som fyllning i kex, som en glass, snacks, i bakverk osv osv
Jag hade också läst att den fanns på McDonalds som en McFlurry-smak, men då vi hittade en restaurang och gick in för att undersöka saken, kunde vi inte beställa någon. Förmodligen har de utgått.
[…] är ganska dålig som standard, blev inte heller direkt bättre. Och så när folk började prata Durian så blundade jag bara och försökte tänka på något […]