Som ni kanske vet vid det här laget så springer jag RunStreak i sommar. Det som började som en månadsutmaning (att springa minst 1,6 km alla dagar under maj månad), men snart upptäckte jag att det ändå var ganska lätt att springa varje dag.
Det som började som en månadsutmaning blev istället en utmaning om att springa åtminstone 100 dagar. Dagarna gick, våren försvann och sommaren kom. Med sommaren och 1:a juni så startade jag även sommarens andra utmaning, LadängenEverest. Att springa lika många höjdmeter som från havsnivå upp till toppen av Mount Everest, dvs 8848 höjdmeter.
Med sommaren kom semestern och även vår semesterresa till Rom där vi hade det väldigt varmt och därför passade på att springa en kort sträcka men i en lång trappa innan frukost. Bra intervallträning!
När vi kom hem från Rom och vår semester också var slut, så firade vi in 100 dagars Runstreak med bubbel och en god oxfilépasta på balkongen.
Sedan efter 114 vändor i vår lokala skidbacke på Frösön, nådde jag till slut toppen av LadängenEverest och den ena av sommarens utmaningar var slut. Det kändes på något sätt tänkt som målgång den kvällen, då Ladängens topp var dold i dimma, såsom jag tänker mig Mount Everest topp.
Och nu då? Hur länge ska jag egentligen fortsätta springa varje dag? Jag vet faktiskt inte. Jag springer 160:e dagen på raken idag onsdag och jag vill nog ändå springa 183 dagar = ett halvår. Men från 183 är det ju inte jättelångt till 200 dagar…
Ni hör ju, jag har inte bestämt mig utan Runstreaken fortsätter ett tag till. Ni lär höra talas om den fler gånger innan jag är klar.
