Maria fyller 47 år

Så har det gått ännu ett år och jag fyller 47 år idag. Det känns som tiden rusar iväg och jag tycker att jag nyss fyllde 46 år. Men kalendern säger 30:e oktober 2023 och Maria fyller 47 år. Så vi kör väl en sammanfattning och ett gäng bilder på mig – för om det är någon dag på året som jag får spela huvudroll, så är det väl idag? Me, myself and I.

Så ett litet urklipp från året som har gått. Ni som känner mig vet att jag försöker göra allt. Visst, ibland är det skönt att få en vilodag hemma, utan några planer. Men om jag får välja, så skulle jag nog ha ett ännu högre tempo än jag har idag. Jag vill se allt. Jag vill prova det mesta. Jag älskar upplevelser. Jag älskar att resa. Jag älskar att äta mat och dricka vin. Leva livet helt enkelt!

Så mitt år som 46-åring skulle kunna sammanfattas så här. Med tryffeljakt tillsammans med Saga på Gotland, weekendresa till Vilinius i Litauen, Vinterutflykt i Jämtland, Kungsträdgården i full blom, Sveriges geografiska mittpunkt (igen), Ostkurs på Osterian, Ristafallet (igen), Bloggresa till Tyskland, Lyxhelg i Fjällnäs, RunStreak vid Drottningholms Slott, Pompeji utanför Neapel, Tesla, kaffe, nytt jobb, golf och en sista må-gott-bild.

Mitt sanna jag?

Det var ju en fin samling bilder av en ganska städad Maria, men det finns såklart en samling bilder där jag inte är lika städad. Och det är också en del av mig. Att jag vill göra allt. Att jag kan vara lite tokig. Att jag ställer upp på bilder som är lite mindre snygga men ändå charmiga. Våga släppa loss lite och ha roligt!

Mitt sanna jag innehåller också en hel del känslor. Jag har oftast känslorna utanpå kroppen, vilket var jobbigt när jag var yngre, men som jag idag ser som en styrka. Att fina Sabina valde att avsluta sitt liv och att jag fick ”ett erbjudande” (ett finare ord för uppsägning pga organisationsförändring) om att sluta mitt sju-åriga jobb var två tunga händelser som hände i princip samtidigt.

Att Saga tog studenten och jag fick ett nytt spännande jobb var istället två härliga händelser som också ryms i mitt 46-åriga liv.

Så livet går upp och livet går ner. På gott och ont.

Bokstavligt talat så går det nerför ibland. I trappan i Viste så ramlade jag och rasade utför. Resultatet blev en skadad medial menisk och en avslutad RunStreak. Efter nästan 3,5 år av löpning varje dag. Sånt är livet också. Men om jag slutat träna? Nej, jag kör dels rehab och dels övningar jag kan göra smärtfritt.

Tokiga bilder

Här är bilder från snösprut i Bydalen, svett efter en maxad träning, löprunda där jag klarat månadens utmaning, Kungsträdgården, vårt regnskydd i Tyskland (som några av oss valde att sätta utanpå hjälmen), Fettjeåfallet, Silverfallet, gott kaffe i Neapel, glass efter Vesuvius, glädjebild då vår lägenhet fick godkänt i slutsamrådet den 18/8 samt en tokig snapchatbild.

Livet som 47-åring

Så vad kommer då att hända i livet som 47-åring? Det finns inte så mycket spikat ännu, men vi firar faktiskt min dag på andra sidan jorden. I New York (första gången för mig) och förhoppningsvis på Taittingers andra champagnebar (det finns totalt fyra i hela världen) innan vi om ett par dagar åker vidare till Washington.

Det finns också planer om att fixa det sista fixet i vår lägenhet i Funäsdalen, så vi kan lägga ut den för uthyrning. Är ni intresserade av att hyra vår lägenhet redan nu, så hör av er!

Sen får vi se – året är långt och jag vägrar som vanligt att sitta stilla. Så vi kan väl ses igen om ett år, så ska jag sammanfatta livet som 47-åring.

Puss på er alla!